Accounting Standards Codification (ASC) 606-10 är ett underavsnitt i ASC 606, en standard utfärdad av Financial Accounting Standards Board (FASB) som förklarar för företag hur de ska rapportera intäkter från kundavtal. ASC 606 ingår i Generally Accepted Accounting Principles (GAAP) i USA. Målet med ASC 606-10 är att se till att företag rapporterar inkomster på ett tydligt och konsekvent sätt, oavsett bransch eller marknad.

Huvudprincipen för ASC 606-10 är att företag ska redovisa intäkter först när deras kunder får de varor eller tjänster som de betalat för. För att göra det bör företag följa fem enkla steg: 1) definiera informationen i kundavtalet, 2) specificera vad som utlovas till kunden i avtalet, 3) fastställ priset, 4) fördela priset baserat på de löften som utställts och 5) bokföra intäkterna när företaget uppfyller sina löften. Denna metod ger en mer korrekt ekonomisk bild baserat på affärsverksamheten.

Nedan förklarar vi principerna för intäktsredovisning enligt ASC 606-10, hur denna redovisningsstandard står sig i jämförelse med andra och vanliga svårigheter som uppstår vid implementering av ASC 606-10.

Vad innehåller den här artikeln?

• Vad har ändrats i och med ASC 606-10
  
• Principer för intäktsredovisning enligt ASC 606-10
  
• ASC 606-10 jämfört med IFRS 15
  
• ASC 606-10 jämfört med FRS 102
  
• Vanliga utmaningar vid implementering av ASC 606-10
  

Vad har förändrats med ASC 606-10?

Genom ASC 606-10, som utfärdades 2014 som en del av kodex 606, introducerades flera viktiga förändringar av och skillnader gentemot den tidigare vägledningen för intäktsredovisning i ASC 605. Enligt ASC 606-10 måste företag tillämpa högre nivåer i samband med bedömningar och uppskattningar. De måste aktivt utvärdera varje avtal och fatta beslut om faktorer som tidsramar för intäkter, fördelning av priser och hantering av komplexa avtalsvillkor. ASC 606-10 kräver också fler upplysningar, vilket innebär att företag måste vara mer transparenta om hur de tillämpar dessa principer, de antaganden de gör och eventuella ändringar som kan påverka intäktsredovisningen.

Här är de viktigaste nya aspekterna av och skillnaderna mot tidigare i ASC 606-10:

• Modell för intäktsredovisning i fem steg: ASC 606-10 introducerar en enhetlig femstegsmodell för intäktsredovisning. Den skiljer sig från de bransch- och transaktionsspecifika reglerna i ASC 605. Modellen kräver att företag identifierar avtal, prestationsåtaganden och transaktionspriser mer rigoröst samtidigt som alla branscher får ett mer standardiserat ramverk att förhålla sig till.

• Större fokus på prestationsåtaganden: Till skillnad från tidigare vägledning betonar ASC 606-10 vikten av att identifiera specifika prestationsåtaganden i avtalen och redovisa intäkter baserat på överföringen av kontrollen snarare än de risker och fördelar som är förknippade med ägande. Denna förändring innebär att varje utlovad vara eller tjänst måste utvärderas noga för att avgöra hur och när kontrollen övergår till kunden. Det här leder ofta till olika tidsramar och mönster för intäktsredovisning.

• Mer omfattande upplysningskrav: ASC 606-10 kräver mer detaljerade upplysningar om intäktsredovisning. Dessa upplysningar omfattar kvalitativ och kvantitativ information om kundavtal, viktiga bedömningar och förändringar i avtalssaldon. Detta ger intressenterna större insyn i företagets intäktsgenererande verksamhet och dess finansiella effekter.

• Variabelöverväganden och vägledning om begränsningar: Enligt ASC 606-10 ska företag uppskatta rörliga ersättningar (t.ex. bonusar och rabatter) och redovisa intäkter endast i den utsträckning det är "sannolikt" att en större återföring inte kommer att ske. Detta är ett avsteg från den tidigare standarden, enligt vilken företag ofta väntade tills eventualförpliktelser var lösta.

Principer för intäktsredovisning enligt ASC 606-10

ASC 606-10 baseras på ett mer principbaserat tillvägagångssätt för intäktsredovisning för kundavtal. Detta bygger på en femstegsmodell som ger enhetlighet mellan olika branscher och hjälper företag att mer korrekt spegla överföringen av varor eller tjänster. Här är en närmare titt på dessa fem steg.

Steg 1: Identifiera avtalet med kunden

Ett avtal är en överenskommelse mellan två eller flera parter som fastställer rättigheter och förpliktelser. Enligt ASC 606-10 måste alla parter godkänna avtalet, klargöra vad respektive part ger och får, specificera betalningsvillkor och omfatta den kommersiella innebörden. Viktigast av allt är att det bör vara sannolikt att företaget kommer att kunna inkassera sina fordringar. Om du har förhandlat fram flera avtal i samråd med samma kund kan du behöva slå ihop dem till ett enda av redovisningsskäl.

Steg 2: Precisera prestationsåtaganden

Prestationsåtaganden är de löften du ger kunder om vilka varor eller tjänster de kommer att få. Enligt ASC 606-10 måste dessa löften specificeras och du måste fastslå vilka av dem som är tillräckligt specifika för att kunna betraktas som fristående. Det som gör löften specifika är om kunden kan dra nytta av det på egen hand (eller med andra resurser som de redan har) och om de är tydligt åtskilda från andra delar av avtalet.

Steg 3: Beräkna transaktionspriset

Transaktionspriset är vad företaget förväntar sig att få i utbyte för leveransen av varorna eller tjänsterna. Tänk på följande för att beräkna detta pris.

Överväganden för variabler

Om priset inte är permanent (d.v.s. att det påverkas av bonusar, straffavgifter och liknande) måste företag uppskatta det baserat på antingen ett "väntevärde" eller det "mest sannolika beloppet" och se till att de endast redovisar intäkter som inte behöver återföras senare.

Väsentliga finansieringskomponenter

Om det finns ett stort tidsglapp mellan betalningen för och leveransen av varorna eller tjänsterna kan du behöva justera för pengars tidsvärde, eftersom pengar som tas emot tidigare har ett större värde än samma belopp som mottas vid ett senare datum.

Icke-likvida vederlag

Ibland betalar kunderna med varor eller tjänster snarare än kontanter. Du bör värdera dessa till det verkliga värdet (dvs. ett pris som kunniga parter skulle komma överens om under rådande marknadsförhållanden).

Vederlag som ska betalas till kunder

Allt som ges tillbaka till kunden, till exempel rabatter och krediter, sänker vanligtvis transaktionspriset.

Steg 4: Förela transaktionspriset på prestationsåtagandena

När du har bestämt dig för transaktionspriset måste du fördela det på de olika prestationskraven. Du gör det baserat på deras relativa fristående försäljningspriser. Om dessa priser inte är direkt tillgängliga måste du uppskatta dem med hjälp av metoder som marknadsbedömningar, en kostnadsplusbaserad marginal (pålägg) och ibland en restmetod. Den här fördelningen är viktig eftersom den avgör hur mycket av intäkterna som ska redovisas för respektive förpliktelse.

Steg 5: Redovisa intäkter när eller efter hand som prestationsåtaganden uppfylls

Redovisa intäkter samtidigt som du infriar dina avtalslöften. Detta kan ske antingen över tid eller vid en viss tidpunkt. Redovisa intäkter över tid om följande kriterier är uppfyllda:

• Kunden åtnjuter sina fördelar efter hand som du fullgör avtalsprestationer (t.ex. vid en abonnemangstjänst).

• Kunden kontrollerar vad du skapar eller förbättrar (t.ex. ett byggprojekt på kundens mark).

• Du skapar något som inte har någon alternativ användning för dig och du har rätt till betalning för det arbete som utförts hittills.

Om inget av dem gäller ska du redovisa intäkten vid en viss tidpunkt, ofta när kunden får kontroll över varan eller tjänsten. Tecken på denna överföring kan vara om kunden har den juridiska äganderätten, den fysiska besittningen, riskerna och fördelarna med ägandet eller helt enkelt om de tar emot produkten.

ASC 606-10 jämfört med IFRS 15

Både ASC 606-10 och International Financial Reporting Standard (IFRS) 15 har reglerna för hur företag ska redovisa intäkter från kundavtal. De utfärdades tillsammans 2014 för att göra amerikanska och internationella standarder mer likartade. Även om de har mycket gemensamt finns det några viktiga skillnader som kan påverka hur företag tillämpar dem i praktiken.

Likheter

• Både ASC 606-10 och IFRS 15 följer samma femstegsprocess för intäktsredovisning:

  • Identifiera avtalet med kunden.
    
  • Precisera prestationsåtagandena i avtalet.
    
  • Fastställ transaktionspriset.
    
  • Fördela detta pris på prestationsåtagandena.
    
  • Redovisa intäkter när du har uppfyllt dessa skyldigheter.
    

• Båda standarderna har likartade kriterier för när intäkter kan redovisas: när prestationsåtagandena har uppfyllts och när kunderna får kontroll över det som företagen säljer till dem.

• Båda kräver att företag uppskattar rörliga ersättningar som rabatter och bonusar i förväg och redovisar intäkter endast om det är mycket sannolikt att det inte kommer att ske en återföring senare.

• Båda standarderna kräver mer detaljerad information, inklusive hur företag hanterar intäktsredovisning, vilka bedömningar de gör och eventuella förändringar i avtalsrelaterade saldon.

Skillnader

Även om de liknar varandra är ASC 606-10 (och de bredare US GAAP-reglerna) och IFRS 15 inte identiska. Här är de viktigaste skillnaderna mellan dem.

ASC 606-10

• Redovisning av avtalsintäkter: För att man ska behöva redovisa intäkter från ett avtal enligt ASC 606-10 måste det vara "sannolikt" att man får den betalning man förväntar sig. I US GAAP-termer betyder "sannolikt" i allmänhet en sannolikhet på 75 % eller mer.

• Avtalskostnader: ASC har mer specifika regler för när du kan aktivera kostnader för att erhålla eller uppfylla ett avtal (till exempel en försäljningsprovision). Det erbjuder också en genväg som gör att du kan skriva av dessa kostnader direkt om förmånsperioden är ett år eller mindre.

• Prövning av medskrivningar av aktiverade kostnader: ASC 606-10 följer en tvåstegsprocess där man utför ett återvinningstest och sedan beräknar nedskrivningen.

• Vägledning om licensiering: ASC-regler kan vara mer specifika när det gäller licenser, särskilt när det gäller att avgöra om en licens ger tillgång till något över tid eller rätt att använda något vid en viss tidpunkt.

• Differenser i delårsrapporteringen: USA har andra rapporteringskrav för vad som behöver redovisas i delårsrapporter. Vissa kostnader som hänför sig till mer än en interimsperiod måste fördelas på dessa perioder.

IFRS 15

• Erkännande av avtal: För att redovisa ett avtal enligt IFRS 15 måste det vara "sannolikt" att du kommer att inkassera den förväntade betalningen. IFRS definierar "sannolikt" som "mer troligt än inte" eller över 50 %. Denna subtila skillnad kan ibland leda till att redovisning av intäkter sker tidigare enligt IFRS 15.

• Avtalskostnader: IFRS kräver också att du kapitaliserar kostnader för att erhålla eller uppfylla ett avtal, men tillhandahåller inte samma specifika genväg för korttidsavtal som ASC 606-10. Detta ge upphov till smärre skillnader i hur kostnader rapporteras.

• Nedskrivningsprövning av aktiverade kostnader: IFRS beräknar nedskrivning om det finns indikatorer på nedskrivningsbehov.

• Vägledning om licensiering: IFRS gör det möjligt att göra mer bedömningar när man bestämmer hur licenser ska behandlas. Detta kan leda till olika tidpunkter för att redovisa intäkter, särskilt i branscher som teknik, media och läkemedelstillverkning.

• Differenser i delårsrapporteringen: IFRS kräver mindre detaljerade delårsrapporter och fokuserar mer på vad som är nödvändigt för att förstå förändringar sedan den senaste årsredovisningen. Du kan inte periodisera en kostnad som inte betraktas som en tillgång i slutet av en delårsperiod.

ASC 606-10 jämfört med FRS 102

ASC 606-10 och Financial Reporting Standard (FRS) 102 sätter båda grundregler för hur företag ska redovisa intäkter, men de använder olika modeller och metoder. ASC 606-10 följer en ny, mer omfattande modell enligt US GAAP som förenar intäktsredovisning i olika branscher, medan FRS 102 följer en mer traditionell redovisningsprocess enligt UK GAAP. ASC 606-10 är mer detaljinriktad och fokuserar på kontroll, men kräver mer arbete och gott omdöme från de företag som använder den. FRS 102 är enklare att använda och fokuserar på risker och belöningar, men fångar inte alltid hela bilden, i synnerhet inte vid mer komplicerade avtal.

Kommande ändringar som träder i kraft 2026 kommer att anpassa FRS 102 mer till ASC 606-10. Här är en närmare titt på hur dessa två standarder skiljer sig åt.

ASC 606-10

• Intäktsredovisning: ASC 606-10 använder en femstegsmodell som fokuserar på överföring av kontroll. Tonvikten ligger på identifiering av avtal och prestationsåtaganden, fastställande av transaktionspriser, fördelning av dessa priser och redovisning av intäkter antingen över tid eller vid en tidpunkt.

• Kriterier för redovisning, tidpunkter och tidsramar: Tidpunkten för intäktsredovisning beror på när kontrollen över varor eller tjänster övergår till kunden. Modellen är mycket flexibel och gör det möjligt för företag att anpassa intäktsredovisningen för varje avtal.

• Hantering av komplexa avtal: Vid hantering av avtal som har flera löften (t.ex. ett paket med produkter och tjänster) kräver ASC 606-10 att företag delar upp dessa i separata prestationsåtaganden och fördelar transaktionspriset i enlighet med detta. På så sätt ser man ser till att intäkterna matchas mer exakt med leveransen av varorna eller tjänsterna.

• Överväganden om variabler: ASC 606-10 förklarar hur du hanterar variabla faktorer, till exempel rabatter, rabatter och bonusar. Företag måste uppskatta dessa belopp och kan bara känna igen dem när det är mycket troligt att det inte kommer att bli en stor vändning. Detta kräver noggrann bedömning för att undvika att överskatta intäkterna.

• Aktivering av kostnader: ASC 606-10 kräver att företag aktiverar vissa kostnader relaterade till att erhålla och uppfylla avtal (t.ex. försäljningsprovisioner) om de förväntas återvinnas. Det finns också vägledning om hur du betalar dessa kostnader under den period de gynnar, vilket gör redovisningen svårare.

• Upplysningar: Företag måste tillhandahålla detaljerade anteckningar om sina avtal, prestationsåtaganden och de betydande bedömningar som ingår i redovisningen av intäkter. Detta klargör för investerare och andra användare av finansiella rapporter hur ett företag tjänar sina intäkter och vilka risker som är förknippade med dem.

FRS 102

• Intäktsredovisning: FRS 102 förenklar intäktsredovisningen och förlitar sig mer på regler. Den fokuserar på överföring av risker och belöningar än kontroll och möjliggör i allmänhet en enklare och mindre nyanserad tillämpning, vilket förvisso är enklare men också mindre exakt.

• Kriterier för redovisning, tidpunkter och tidsramar: Enligt FRS 102 redovisar företag intäkter när de överför de risker och fördelar som är förknippade med ägandet. Detta gör det mer förutsägbart och konsekvent, men potentiellt mindre anpassat efter den ekonomiska verkligheten för vissa transaktioner. De kommande ändringarna kommer att införa ett krav på redovisning av intäkter när prestationsåtaganden uppfylls.

• Hantering av komplexa avtal: FRS 102 kräver inte att företag delar upp avtal i separata prestationsåtaganden eller separerar varje löfte. Istället redovisar de intäkter baserat på när risker och belöningar överförs. Detta kan förenkla processen, men speglar inte alltid nyanserna i mer komplicerade affärer.

• Överväganden: FRS 102 hanterar varierande överväganden, men den har inte samma rigorösa krav som ASC 606-10. Företag bör redovisa intäkter när de är rimligt garanterade och mätbara, utan samma nivå av begränsningar och uppskattningar som med ASC 606-10.

• Aktivering av kostnader: Enligt FRS 102 skriver företag vanligtvis av avtalskostnader när de uppkommer.

• Upplysningar: Även om det finns upplysningskrav enligt FRS 102 är de inte lika omfattande eller detaljerade som de i ASC 606-10. Istället fokuserar de mer på att ge tillräckligt med information för att förstå de finansiella rapporterna snarare än att utforska policyer och bedömningar för intäktsredovisning.

Vanliga utmaningar vid implementering av ASC 606-10

ASC 606-10 skapar flera nya utmaningar. Det kräver att företag använder mer omdöme än med tidigare versioner av ASC 606: företag måste utvärdera prestationsåtaganden, uppskatta variabla faktorer och fastställa tidpunkten för intäktsredovisning baserat på kontrollöverföring snarare än på enklare, branschspecifika regler.

I och med övergången till en mer principbaserad standard har företag stött på hinder som kräver djupare bedömning, nya processer och mer rigorösa redovisningsmetoder. Här är en närmare titt på dessa hinder.

Prestationsåtaganden

Enligt ASC 606-10 måste företag noggrant analysera vad de har lovat kunden för att identifiera specifika prestationsåtaganden. Detta kan vara särskilt utmanande för avtal som omfattar flera varor och tjänster.

Överväganden om variabler

ASC 606-10 kräver att belopp som rabatter, rabatter och resultatbonusar beräknas i början och tillämpar en begränsning för att se till att intäkter redovisas endast i den utsträckning det inte är sannolikt att de kommer att återföras.

Tidpunkter och tidsramar för intäktsredovisning

Enligt ASC 606-10 måste företag välja om de vill redovisa intäkter efter hand eller vid en viss tidpunkt. Vad man väljer beror på när kunden får kontroll över varorna eller tjänsterna och kräver noggrann utvärdering av avtalsvillkor och prestationsåtagandenas karaktär.

Transaktionspriser

Enligt ASC 606-10 måste företag fördela transaktionspriset på flera prestationsåtaganden baserat på de fristående försäljningspriserna. Detta kan vara särskilt besvärligt när dessa priser inte är lätta att identifiera.

System och processer

Många företag måste uppgradera sina redovisningssystem och processer för att samla in data och göra de uppskattningar och fördelningar som krävs enligt ASC 606-10.

Upplysningskrav

ASC 606-10 kräver mer omfattande upplysningar om principer för intäktsredovisning, bedömningar och förändringar i avtalssaldon. Dessa upplysningar är avsedda att hjälpa alla som läser en finansiell rapport att bättre förstå ett företags intäktsströmmar och de bedömningar som tillämpas.

Samarbete mellan olika avdelningar

Implementering av ASC 606-10 kräver samordning mellan avdelningar. Företag måste involvera försäljnings-, juridik-, IT- och driftteam för att se till att alla aspekter av avtalshantering överensstämmer med de nya kraven.