För att verifiera en högrisksäljare måste du bekräfta vem som äger och kontrollerar företaget och kontrollera dessa personer mot listor över sanktioner och i politiskt utsatt ställning (PEP). När något inte löses smidigt måste du använda utökad due diligence (EDD) för att gräva djupare. Plattformar tillämpar inte denna granskningsnivå på varje säljare. Istället baserar de det på bransch, geografi, ägarkomplexitet och transaktionsbeteende, och justerar sedan i takt med att risksignaler förändras efter onboarding.
Nedan diskuterar vi hur plattformar beslutar vilka säljare som räknas som högre risk, hur EDD fungerar och hur den löpande övervakningen ser ut när en säljare väl är godkänd.
Viktiga lärdomar
Plattformar använder en riskbaserad metod som tillämpar enklare kontroller på lågrisksäljare och granskar säljare inom branscher, jurisdiktioner eller ägarstrukturer med högre risk mer ingående.
En sanktions- eller PEP-träff föranleder vanligtvis en närmare granskning för att bekräfta identiteten eller eskalera säljaren till EDD.
Riskhantering inkluderar löpande övervakning och regelbunden ny screening för att fånga upp förändringar i ägande, beteende eller sanktionsstatus efter att en säljare har godkänts.
Hur avgör plattformar vilka säljare som utgör en högre risk?
En högrisksäljare är en säljare som har flaggats för att ha en ökad sannolikhet för chargebacks, bedrägeri eller bristande regelefterlevnad. Plattformar fastställer risk utifrån en blandning av faktorer:
Branschklassificering: Ytterligare krav på licenskontroller eller direkta begränsningar baserat på kategori
Geografisk exponering: Potentiella sårbarheter som är inbyggda i säljarens registrerade plats och varifrån dess kunder eller medel härstammar
Ägarstruktur: Hur många lager som finns mellan företagsenheten och de personer som kontrollerar den
Transaktionsbeteende: Volym, hastighet och beställningsstorlek i förhållande till vad som är typiskt för den angivna verksamhetsformen
Hur verifierar plattformar en verklig huvudman (UBO)?
En UBO är varje person som äger 25 % eller mer av ett företag, eller på annat sätt utövar betydande kontroll över det (t.ex. röstmajoritet). Tillsynsmyndigheter kräver denna information eftersom en företagsenhet kan dölja vem som drar nytta av eller styr ett konto.
Under onboarding uppmanas dessa företagsägare att ange ägarandelar, statligt utfärdade ID-handlingar och, där det krävs, ett skatteregistreringsnummer, till exempel ett Social Security-nummer i USA. Plattformar kontrollerar dessa uppgifter mot statliga och kommersiella databaser för att bekräfta att personen existerar, stämmer överens med den angivna identiteten och inte är flaggad någon annanstans i systemet.
När ett företag bara har en eller två ägare och en tydlig ägarstruktur sker denna validering i bakgrunden utan någon manuell granskning. Mer komplicerade strukturer tar längre tid. För ett företag som ägs av ett holdingbolag, vilket i sin tur ägs av en trust, spårar den processen ägandet genom varje lager tills den når de faktiska personerna bakom den enhet som anges i registreringen.
Plattformar kan begära en cap table, trustavtal eller liknande dokument när det automatiserade flödet inte kan lösa ägandet på egen hand. Eftersom vissa jurisdiktioner begränsar hur djupt denna spårning måste gå, behöver plattformar fortfarande en policy för vad som händer när ägandet genuint inte kan lösas. När spårningen når en återvändsgränd blir företaget vanligtvis nekat eller hänvisat till manuell granskning, snarare än att det godkänns med ofullständig information.
Hur fungerar sanktions- och PEP-screening?
Sanktionsscreening kontrollerar en säljares ägare och kontrollerande personer mot statligt upprätthållna listor. PEP-screening körs separat för att flagga alla som innehar, eller är nära kopplade till någon som innehar, en framträdande offentlig position (t.ex. regeringstjänstemän, militära officerare, domare).
Sanktions- och PEP-screening är standardkomponenter i due diligence av kunder och körs vanligtvis så snart UBO-information skickas in. Screeningsystem använder suddig matchning (fuzzy matching) för att fånga upp translittereringar och vanliga stavfel vid verifiering av kunders identitet. Eftersom suddig matchning kan producera falska positiva resultat kan en företagsägare med ett liknande namn som en PEP generera en potentiell träff mot ett liknande, men inte identiskt, namn. Detta föranleder en utredning.
Under utredningen jämför analytiker stödjande uppgifter (t.ex. födelsedatum, nationalitet, adress) för att bekräfta om en flaggad träff är samma person eller någon med ett vanligt förekommande namn. Om en bekräftad sanktionsträff inträffar kan kontot inte godkännas och i vissa fall krävs en omedelbar rapport till en tillsynsmyndighet. En bekräftad PEP-träff blockerar dock inte automatiskt onboarding. Att göra affärer med en PEP är i många fall lagligt och kräver noggrannare övervakning. Efter att en PEP-träff har bekräftats eskaleras säljaren vanligtvis till EDD, snarare än att omedelbart nekas.
När krävs utökad due diligence för en säljare?
Utökad due diligence är nödvändig när standardverifieringen inte helt kan lösa en risksignal. EDD begär bevis på varifrån en säljares pengar kommer.
Här är vanliga scenarier som föranleder EDD:
Klassificering i högriskbransch: Kategorier som finansiella tjänster och handel med ädelmetaller medför myndighetsgranskning utöver standardkontroller.
Negativ media: Negativa nyheter som kopplar en ägare till bedrägeri, kringgående av sanktioner eller andra ekonomiska brott kan föranleda en granskning även utan en formell sanktionslistning.
Bekräftad PEP-status: En PEP som identifieras under standardscreening flyttas till detta djupare granskningsspår.
Olöst ägarstruktur: Om den vanliga insamlingen av UBO inte helt kunde spåra ägandet till personer, måste den luckan fyllas med hjälp av EDD.
Ovanlig transaktionsvolym eller mönster: Aktivitet som överskrider de tröskelvärden som ställts in för en säljares riskkategori flaggar kontot för närmare granskning.
Plattformar behöver vanligtvis kontoutdrag, reviderade årsredovisningar eller dokumentation som spårar en ägares inkomst till en specifik företagsaktivitet eller ett arv. Automatiserade verktyg kan flagga vilka säljare som uppfyller EDD-kriterierna och avslöja den specifika anledningen, oavsett om det är en PEP-träff, en negativ medieträff eller en olöst ägarfråga, men granskningen leds av plattformen. Det innebär att plattformen beslutar vilken dokumentation som ska begäras samt om kontot ska godkännas, begränsas eller nekas baserat på dess egen risktolerans och sina regulatoriska skyldigheter.
Hur hanterar plattformar högrisksäljare efter onboarding?
Löpande övervakning och regelbunden ny screening håller konton under granskning långt efter att onboarding har avslutats. Riskprofiler förändras, och sanktionslistor uppdateras enligt sina egna scheman.
Här är de huvudsakliga sätten som plattformar hanterar högrisksäljare på efter onboarding:
Löpande transaktionsövervakning: Detta upptäcker avvikelser från vad företaget uppgav under sin onboarding (t.ex. att en angiven säljare inom detaljhandeln plötsligt behandlar volymer som ser ut som penningöverföringar).
Regelbunden ny screening: Plattformar kör sanktions- och PEP-kontroller på ägare på nytt enligt ett fastställt schema, eftersom någon kan hamna på en sanktionslista långt efter att deras konto har godkänts.
Ägarbyten: En ny kontrollerande person eller en förändring i ägarandel motiverar en ny titt på UBO- och screeningdata, eftersom den profil som fick säljaren godkänd kanske inte längre stämmer.
Ändringar i företagsaktivitet: I likhet med ett ägarbyte kan en förändring i vad företaget gör göra den ursprungliga riskbedömningen föråldrad.
Att manuellt kontrollera en hel säljarbas på återkommande basis är inte praktiskt för en plattform som hanterar tusentals konton. Det är därför automatiserad flaggning koncentrerar sig på de säljare som har förändrats. Stripe Connect automatiserar UBO-insamling och sanktionsscreening och identifierar fall som kan kräva ytterligare plattformsledd EDD. Connect visar också vilka konton som har flaggats av screeningen och när transaktionsbeteendet hamnar utanför de förväntade parametrarna för en säljares riskkategori, och det vidarebefordrar dessa fall till plattformen för granskning.
Så kan Stripe Connect hjälpa dig
Stripe Connect samordnar penningöverföringar mellan flera parter för programvaruplattformar och marknadsplatser. Det erbjuder snabb onboarding, inbäddade komponenter, globala utbetalningar och mycket annat.
Connect kan hjälpa dig att:
Lansera inom några veckor: Använd Stripe-baserad eller integrerad funktionalitet för att lansera snabbare och undvika de höga startkostnaderna och utvecklingstiden som normalt sett krävs för betalningsförmedling.
Hantera betalningar i stor skala: Använd verktyg och tjänster från Stripe så att du inte behöver avsätta extra resurser för marginalrapportering, skatteformulär, risk, globala betalningsmetoder eller efterlevnad vid onboarding.
Väx globalt: Hjälp dina användare att nå fler kunder över hela världen med lokala betalningsmetoder och möjligheten att enkelt beräkna omsättningsskatt, mervärdesskatt (moms) och skatt på varor och tjänster (GST).
Bygg upp nya intäktsströmmar: Optimera intäkterna genom att ta ut avgifter på varje transaktion. Monetarisera Stripes funktioner genom att aktivera betalningar i fysisk miljö, omedelbara utbetalningar, debitering av omsättningsskatt, finansiering, utgiftskort och mycket annat på din plattform.
Vanliga frågor om verifiering av högrisksäljare
Innehållet i den här artikeln är endast avsett för allmän information och utbildningsändamål och ska inte tolkas som juridisk eller skatterelaterad rådgivning. Stripe garanterar inte att informationen i artikeln är korrekt, fullständig, adekvat eller aktuell. Du bör söka råd från en kompetent advokat eller revisor som är licensierad att praktisera i din jurisdiktion för råd om din specifika situation.