Lagstadgade betalningsvillkor definierar hur lång tid en kund har på sig att betala en faktura om inte båda parter bestämmer en tidsfrist. Betalningsvillkoren ingår i Nederländernas rättsliga ram för kassaflöde i hela ekonomin. För att göra affärer i landet måste du känna till vad dessa lagar skyddar, vad de straffar och hur de alla påverkar din verksamhet.

Nedan förklarar vi hur lagstadgade betalningsvillkor fungerar i Nederländerna och vad de innebär för ditt företag.

Vad innehåller den här artikeln?

• Vilken är den lagstadgade betalningstiden i Nederländerna?
  
• Vad händer om en kund överskrider den lagstadgade betalningstiden?
  
• Kan nederländska företag förhandla fram längre betalningstid?
  
• Finns det branschspecifika normer eller undantag?
  

Vilken är den lagstadgade betalningstiden i Nederländerna?

I nederländsk affärsjuridik är det lagstadgade betalningstiden det standardantal dagar som en kund har på sig att betala en faktura om inte alla parter har kommit överens om en specifik betalningstid. Villkoret fungerar som ett juridiskt lägsta villkor som skyddar leverantörer från längre betalningsförseningar och fastställer förutsägbara normer för inhemska och gränsöverskridande transaktioner. Även om ett företag glömmer att inkludera en betalningstid – eller avsiktligt utelämnar det i hopp om att ha flexibilitet – gäller standardtiden.

Så här tillämpas ramverket för betalningsvillkor för olika transaktionstyper:

• Transaktioner mellan företag (B2B): Den lagstadgade betalningstiden i hela EU är 60 dagar, men Nederländerna har en lagstadgad standardbetalningstid på 30 dagar. Denna 30-dagarsperiod gäller automatiskt när ingen annan betalningstid har angetts.

• Asymmetriska B2B-transaktioner: Om ett stort företag köper varor eller tjänster från ett litet eller medelstort företag eller en egenföretagare måste företaget betala inom 30 dagar. Företag med färre än 250 anställda och en omsättning på högst 50 miljoner euro betraktas som små och medelstora företag.

• Transaktioner mellan företag och myndigheter (B2G): Statliga organ som ministerier, kommuner och offentliga myndigheter är skyldiga att betala fakturor inom 30 dagar efter mottagandet. I sällsynta fall kan perioden förlängas till 60 dagar.

• Transaktioner mellan företag och konsumenter (B2C): Nederländsk lag fastställer inte någon tidsgräns för när kunden ska betala. Istället är företaget skyldigt att ge kunden "rimlig" tid att betala och kan börja ta ut indrivningskostnader efter att ett formenligt meddelande har skickats.

Vad händer om en kund överskrider den lagstadgade betalningstiden?

När en kund inte betalar i tid – oavsett om betalningstiden härrör från ett avtal eller nederländska lagstadgade regler – har borgenären enligt lag rätt till ersättning. Lagen föreskriver ekonomiska konsekvenser som är utformade för att avskräcka från sena betalningar och för att kompensera borgenären för förlorad tid och förlorade intäkter. Här är vad du kan förvänta dig:

Företagskrav

Ett företag måste skicka en skriftlig påminnelse efter 14 dagar till en kund om betalningen är försenad. Detta "sista meddelande" ger kunden en sista möjlighet att betala utan påföljd. Företaget kan skicka det här brevet via e-post, men genom att skicka det som rekommenderat brev med mottagningsbevis säkerställer man ett juridiskt bevis om kunden nekar till att denne tagit emot meddelandet. Om tidsfristen löper ut och skulden förblir obetald kan företaget lägga till lagstadgad ränta och indrivningskostnader.

Lagstadgad ränta

Efter att borgenären har skickat ett formenligt meddelande kan denne debitera ränta. Från och med januari 2025 är den lagstadgade räntan 11,15 %. Denna räntesats ska återspegla marknadsförhållandena i stort och den ändras en gång i halvåret.

Fasta indrivningsavgifter

Borgenären kan ta ut en fast indrivningsavgift på 40 euro när gäldenären har underrättats om att betalningen har förfallit till betalning och att indrivningskostnader snart kommer att tillkomma. Denna avgift är avsedd att kompensera borgenären för den tid som läggs på att jaga betalning för fakturan och utfärda påminnelser. Om borgenärer ådrar sig extra kostnader, t.ex. juridiska avgifter och avgifter för inkassotjänster från tredje part, får de enligt nederländsk lag kräva ytterligare ersättning, förutsatt att dessa kostnader är "rimliga".

Kan nederländska företag förhandla fram längre betalningstid?

Ja, men endast inom strikta juridiska gränser. Alla avtal kan inte genomdrivas bara för att båda parter har undertecknat dem. Här är vad som är tillåtet enligt lagen:

B2B-transaktioner

I vanliga B2B-transaktioner (dvs. de som inte regleras genom begränsningar baserat på storlek) kan båda parter komma överens om en betalningstid som är längre än 60 dagar – men bara om det inte är "grovt oskäligt" mot borgenären.

Lagen är tänkt att skydda leverantörer – särskilt de som har en svagare förhandlingsställning – från att tvingas in i kassaflödesproblem eftersom de känner sig skyldiga att acceptera en längre betalningstid. Till exempel kan en 60-dagars betalningstid vara bra i en P2P-affärsrelation (peer-to-peer). Men en 90-dagars betalningstid, eller till och med en 75-dagars betalningstid, kan vara ogenomförbar om det skadar leverantören.

Båda parter måste uttryckligen komma överens om den längre betalningstiden. Om avtalet inte säger något specifikt fastställer lagen betalningstiden till 30 dagar som standard.

Asymmetriska B2B-transaktioner

Om ett stort företag köper varor eller tjänster från ett litet eller medelstort företag eller en frilansare är den längsta lagstadgade betalningstiden 30 dagar, och det finns inget utrymme för förhandlingar. Detta gäller även om:

• De små och medelstora företagen kom överens om en längre betalningstid

• Båda parter har gjort affärer på det sättet i flera år

• Det stora företagets betalningssystem är anpassat till 60- eller 90-dagarsperioder

Stora företag kan komma överens om kortare betalningstider med små och medelstora företag, men inte längre.

B2G-transaktioner

De flesta B2G-transaktioner ska betalas inom 30 dagar. Denna tidsfrist kan förlängas till högst 60 dagar endast i välmotiverade undantagsfall (t.ex. när det krävs längre tid för att kontrollera varorna eller tjänsterna).

Finns det branschspecifika normer eller undantag?

Nederländska lagar om betalningsvillkor gäller alla branscher, men det betyder inte att alla sektorer hanterar tidsfrister på samma sätt. Även om den rättsliga ramen är konsekvent återspeglar affärspraxis ofta dynamiken i takten, riskerna och kassaflödena i specifika sektorer. Så här går det till:

Byggverksamhet

Inom områden med långvariga projekt som byggnation och infrastruktur tillämpas ofta längre betalningstider för att sprida ut betalningarna. Det är vanligt att man i avtal skriver in 30 eller 60 dagar netto eller etappvisa betalningar vid uppnådda milstolpar.

Stora företag som arbetar med mindre underleverantörer omfattas fortfarande av det lagstadgade taket på 30 dagar, oavsett projektets komplexitet eller gängse branschpraxis.

Frilanstjänster och kreativa tjänster

Oberoende yrkesutövare (t.ex. skribenter, designers, utvecklare) anger ofta kortare betalningstider som 14 dagar netto för att få ett förutsägbart kassaflöde. Gränsen på 30 dagar gäller enligt lag för kunder som kvalificerar sig som stora företag, så alla försök att förlänga betalningstiden till 60 eller 90 dagar kommer att vara ogiltiga.

Offentlig upphandling

Avtal inom den offentliga sektorn är juridiskt bundna till en betalningstid på 30 dagar om inte en förlängning uttryckligen motiveras, och i nederländska statliga avtal tillämpas standardvillkor som stödjer 30-dagarsregeln.

Allmännyttiga företag, telekommunikation och andra kundinriktade branscher

Företag inom reglerade sektorer som energi och telekommunikation fakturerar vanligtvis kunder med betalningstiden 14 eller 30 dagar. Detta är i linje med konsumentskyddsnormer och bidrar till att fastställa ett standardvärde för "rimlighet" enligt B2C-reglerna.

Det finns inte många undantag från dessa regler. De lagstadgade reglerna gäller oavsett bransch. Företag kan anta olika interna rutiner så länge de håller sig inom lagens gränser.