IFRS 15, som är en del av de internationella redovisningsstandarderna (IFRS, International Financial Reporting Standards), hjälper företag att korrekt redovisa intäkter från kundavtal. Denna standard säkerställer att ett företag redovisar intäkter vid den exakta tidpunkt då varor eller tjänster levereras till kunder och att intäkterna matchar den förväntade betalningen. Detta tydliggör företagets finansiella resultat och framtida kassaflöden för intressenterna.
För företag som arbetar på globala marknader är det nödvändigt att förstå IFRS 15 för finansiell klarhet, trovärdighet och efterlevnad. IFRS 15 är en internationell standard som bidrar till att upprätthålla enhetlighet och transparens i den finansiella rapporteringen i olika branscher och runt om i världen.
Nedan förklarar vi hur ACCA är relaterat till IFRS 15, vilka principerna för intäktsredovisning är under ACCA IFRS 15 och hur IFRS 15 integreras med andra internationella standarder.
Vad innehåller den här artikeln?
- Vad är ACCA och hur hör det ihop med IFRS 15?
- Principer för intäktsredovisning enligt ACCA IFRS 15
- ACCA IFRS 15 jämfört med ASC 606
- ACCA IFRS 15 jämfört med FRS 102
- Hur ACCA IFRS 15 påverkar olika branscher
- Vanliga utmaningar vid implementering av ACCA IFRS 15
- Hur IFRS 15 integreras med andra internationella standarder
Vad är ACCA och hur hör det ihop med IFRS 15?
Association of Chartered Certified Accountants (ACCA) är ett globalt professionellt redovisningsorgan som erbjuder revisorskvalifikationer och redovisningsstandarder. ACCA tillhandahåller utbildning och certifiering inom redovisning och affärer för att ge yrkesverksamma färdigheter och kunskaper för att utmärka sig inom dessa områden. ACCA-medlemmar och studenter måste ofta förstå IFRS, som används för finansiell rapportering i många länder.
IFRS 15 har rubriken "Intäkter från avtal med kunder". Den ger ett omfattande ramverk för redovisning av intäkter från kundavtal och fastställer principer för att rapportera användbar information till användare av finansiella rapporter om typ, belopp, tidpunkt och osäkerhet gällande intäkter och kassaflöden som härrör från ett företags kundavtal.
ACCA-medlemmar måste ha god förståelse för IFRS 15. Denna standard ingår som material på ACCA-studenters prov i finansiell rapportering, och studenterna måste bevisa att de kan använda IFRS 15 i praktiken samt analysera och tillämpa dess principer i olika affärsscenarier. ACCA förser medlemmar och revisorer med omfattande studieresurser, tekniska artiklar, webbseminarier och professionell vägledning om IFRS 15.
Principer för intäktsredovisning enligt ACCA IFRS 15
Enligt IFRS 15 görs intäktsredovisning genom att tillämpa en femstegsmodell som hjälper företag att avgöra hur mycket intäkter som ska redovisas från kundavtal samt när de ska redovisas. Denna modell hjälper till att skapa en konsekvent och tydlig process för intäktsredovisning inom olika branscher och sektorer.
Femstegsmodellen för intäktsredovisning enligt IFRS 15
Steg 1: Identifiera avtalet med en kund
Ett avtal är en överenskommelse mellan två eller flera parter som skapar hävdbara rättigheter och skyldigheter. För intäktsredovisning måste ett avtal uppfylla vissa kriterier, till exempel att båda parter godkänner avtalet och har ett tydligt åtagande att uppfylla sina respektive skyldigheter.
Steg 2: Identifiera prestationsåtagandena i avtalet
Prestationsåtagandena är de distinkta varor eller tjänster som företaget lovar att leverera till kunden. Varje prestationsåtagande måste kunna identifieras separat i avtalet. Om ett företag lovar att leverera flera varor eller tjänster bör det ange var och en av dem som ett separat prestationsåtagande.
Steg 3: Fastställ transaktionspriset
Transaktionspriset är det belopp (vanligtvis pengar) som företaget förväntar sig att få i utbyte mot att leverera de utlovade varorna eller tjänsterna till kunden. Detta belopp bör ta hänsyn till rörliga ersättningar (t.ex. rabatter), betydande finansieringskomponenter, icke-likvida vederlag och eventuella vederlag som ska betalas till kunden.
Steg 4: Fördela transaktionspriset på prestationsåtagandena
Om ett avtal har flera prestationsåtaganden måste företaget fördela det totala transaktionspriset på alla prestationsåtaganden baserat på deras fristående försäljningspris. Det fristående försäljningspriset är det pris till vilket företaget skulle sälja den utlovade varan eller tjänsten separat till en kund.
Steg 5: Redovisa intäkter när (eller efter hand som) varje prestationsåtagande uppfylls
Företaget redovisar intäkter när det uppfyller ett prestationsåtagande genom att överföra kontrollen över en utlovad vara eller tjänst till kunden. Företaget kan överföra kontrollen antingen över tid (t.ex. långsiktiga serviceavtal) eller vid en viss tidpunkt (t.ex. när varorna levereras).
Utöver dessa fem steg i IFRS 15 betonas även vikten av upplysningar för att ge mer användbar information till användare av finansiella rapporter. Företag måste lämna kvalitativ och kvantitativ information om sina kundavtal, inklusive viktiga bedömningar och förändringar i de bedömningarna.
ACCA IFRS 15 jämfört med ASC 606
Både IFRS 15 och Accounting Standards Codification (ASC) 606 skapar ett konsekvent globalt ramverk för intäktsredovisning som gäller i alla branscher. Men även om de delar samma grundläggande principer och struktur finns det några viktiga skillnader i vägledning, terminologi och deras specifika tillämpningar. Generellt sett bygger IFRS mer på principer, medan USA:s allmänt accepterade redovisningspraxis (Generally Accepted Accounting Principles, GAAP) är mer baserad på regler. Här är deras likheter och skillnader.
Viktiga likheter mellan IFRS 15 och ASC 606
Överföring av kontroll: Både IFRS 15 och ASC 606 bygger på den grundläggande principen att intäkter redovisas när kontrollen över varor eller tjänster överförs till kunden.
Femstegsmodell: Båda standarderna följer femstegsmodellen för intäktsredovisning.
Upplysningskrav: Båda standarderna kräver omfattande upplysningar för att hjälpa användare av finansiella rapporter att förstå typ, belopp, tidpunkt och osäkerhet gällande intäkter och kassaflöden från kundavtal.
Tillämpning i olika branscher: Både IFRS 15 och ASC 606 gäller för nästan alla branscher.
Viktiga skillnader mellan IFRS 15 och ASC 606
Den största skillnaden mellan dessa standarder är att ASC 606 ger mer detaljerad, branschspecifik vägledning (särskilt i USA-specifika sammanhang), medan IFRS ger mer principbaserad vägledning och lämnar mer utrymme för tolkning. ASC 606 kan i vissa fall vara mer preskriptiv än IFRS 15. När det t.ex. gäller redovisning av intäkter från licensavtal ger ASC 606 mer vägledning om skillnaden mellan "funktionella" och "symboliska" immateriella rättigheter, medan IFRS mer allmänt fokuserar på begreppet kontroll och typen av löfte i avtalet.
ASC 606 och IFRS 15 skiljer sig också åt i hur de bedömer sannolikhet att få betalt. Både IFRS 15 och ASC 606 redovisar intäkter endast om det är sannolikt att företaget kommer att erhålla hela den ersättning som det har rätt till. Men enligt ASC 606 betyder "sannolikt" en sannolikhet på 75 % eller högre, medan det enligt IFRS 15 betyder en sannolikhet på 50 % eller högre.
ACCA IFRS 15 jämfört med FRS 102
Både IFRS 15 och Financial Reporting Standard (FRS) 102 tillhandahåller ramverk för intäktsredovisning, men IFRS 15 är mer omfattande, detaljerad och lämplig för komplexa arrangemang. FRS 102 är enklare, mindre preskriptiv och lämpligare för mindre enheter med enkla intäktsflöden. I IFRS 15 framhävs konsekvens och jämförbarhet mellan branscher och regioner, medan FRS 102 har mer fokus på praktisk tillämpning och att minimera efterlevnadsbördan.
Här är en närmare titt på hur de jämförs.
ACCA IFRS 15
Modell för intäktsredovisning: IFRS 15 använder femstegsmodellen för intäktsredovisning.
Prestationsåtaganden: Företag måste identifiera och separera distinkta prestationsåtaganden i ett avtal. De redovisar intäkten separat för varje åtagande i takt med att den uppfylls.
Mätning av intäkter: Enligt IFRS 15 fördelar företag transaktionspriset på alla prestationsåtaganden baserat på fristående försäljningspriser.
Ändringar i avtalet: IFRS 15 ger vägledning om hur avtalsändringar ska redovisas (dvs. om de ska behandlas som ett separat avtal eller som en ändring av det befintliga avtalet).
Upplysningar: IFRS 15 kräver omfattande upplysningar om kundavtal, inklusive disaggregerad intäktsinformation, avtalssaldon, prestationsåtaganden, viktiga bedömningar och förändringar i de bedömningarna.
Tillämpning: IFRS 15 tillhandahåller ett omfattande, standardiserat system för intäktsredovisning i olika branscher och geografiska områden. Den är lämplig för enheter med olika intäktsflöden, flera leveranser eller betydande finansieringskomponenter.
FRS 102
Modell för intäktsredovisning: FRS 102 bygger på enklare kriterier som tar hänsyn till överföringen av risker och fördelar, omfattningen av prestationen enligt avtalet och hur tillförlitlig mätningen är. FRS 102 kommer att tillämpa femstegsmodellen efter att ändringarna träder i kraft 2026.
Prestationsåtaganden: FRS 102 kräver inte specifikt att distinkta prestationsåtaganden ska identifieras. Ett företag redovisar en intäkt när den ekonomiska nyttan är sannolik och intäkten kan mätas på ett tillförlitligt sätt.
Mätning av intäkter: Enligt FRS 102 värderar företag intäkter till det verkliga värdet av ersättningen, vilket är det pris som medvetna köpare och säljare skulle komma överens om.
Ändringar i avtalet: FRS 102 ger ingen specifik vägledning om avtalsändringar som inte anses vara betydande. Behandlingen av ändringar baseras i allmänhet på standardprinciperna för intäktsredovisning
Upplysningar: FRS 102 kräver relativt begränsade upplysningar jämfört med IFRS 15. Den fokuserar på hur mycket intäkter som redovisas, vilken typ av intäkt det rör sig om och policyer för intäktsredovisning.
Tillämpning: FRS 102 är enklare och mer okomplicerad. Den är lämplig för mindre enheter eller de med grundläggande intäktsarrangemang.
Hur ACCA IFRS 15 påverkar olika branscher
Huvudprincipen i IFRS 15 är att intäkter ska redovisas när kontrollen över varor eller tjänster överförs till kunder, till ett belopp som återspeglar den ersättning som företaget förväntar sig att ha rätt till. Så här påverkar detta olika branscher.
Teknik
Företag inom tekniksektorn har ofta flera prestationsåtaganden i ett enda avtal (t.ex. försäljning av hårdvara som levereras med mjukvara och löpande supporttjänster). Enligt IFRS 15 måste företaget identifiera var och en av dessa komponenter som ett separat prestationsåtagande, om de är åtskilda. Det måste fördela intäkter på alla prestationsåtaganden baserat på deras fristående försäljningspris och kan behöva redovisa intäkter över olika perioder. Detta kan skapa förändringar i redovisade intäkter jämfört med tidigare standarder, särskilt för företag som erbjuder programvarulicenser, abonnemangsbaserade modeller eller paketerade tjänster.
Bygg och fastighet
Inom bygg- och fastighetsbranschen innebär intäktsredovisningen ofta långsiktiga avtal där arbetet utförs under flera år. IFRS 15 kräver att företag redovisar intäkter baserat på överföringen av kontroll snarare än den tid som förflutit. De kan redovisa intäkter antingen över tid eller vid en viss tidpunkt, beroende på om kunden kontrollerar tillgången när den konstrueras. Företag måste noggrant bedöma villkoren i sina avtal för att avgöra vilket alternativ som gäller.
Telekommunikation
Telekomföretag paketerar ofta produkter och tjänster (t.ex. mobila enheter, dataabonnemang och serviceavtal). Enligt IFRS 15 måste telekomföretag dela upp dessa kombinerade erbjudanden i distinkta prestationsåtaganden. De måste redovisa intäkter från varje prestationsåtagande separat. Ett företag kan till exempel redovisa försäljningen av en mobil enhet i förskott, samtidigt som det redovisar relaterade abonnemangsintäkter under avtalsperioden.
Läkemedel och biovetenskap
Företag inom läkemedels- och biovetenskapsindustrin ingår ofta komplexa arrangemang för licensiering, milstolpsbetalningar och royalties. Enligt IFRS 15 beror intäktsredovisningen för licenser av immateriella rättigheter på om licensen ger en rätt till att komma åt eller rätt till att använda den immateriella rättigheten. Företaget kan redovisa intäkter från licenser antingen över tid eller vid en viss tidpunkt, beroende på arrangemangets karaktär. Det måste uppskatta milstolpsbetalningar och rörliga ersättningar och begränsa dem för att undvika återföringar. Detta kräver en noggrann utvärdering av varje avtal och kan öka förutbetalda intäkter.
Tillverkning
Tillverkare kan ha avtal som omfattar anpassning av produkter, flera leveransscheman eller garantier. Enligt IFRS 15 måste företag utvärdera om kontrollen över varor överförs vid en tidpunkt eller över tid. Tillverkarna måste granska sina avtal för att avgöra när kontrollen övergår till kunden. Detta kan skapa stora förändringar i tidpunkten för intäktsredovisning, särskilt för avtal som innebär mycket anpassning.
Detaljhandel och konsumtionsvaror
Återförsäljare tillhandahåller ofta incitament, lojalitetsprogram och returrätter. Enligt IFRS 15 måste företag redovisa dessa element som separata prestationsåtaganden om de är väsentliga. Återförsäljare måste uppskatta returer mer exakt och fördela transaktionspriset mellan den sålda produkten och förmånspoängen, samt skjuta upp intäkter relaterade till förmånspoäng, returer och återbetalningar tills skyldigheten är uppfylld.
Media och underhållning
Medie- och underhållningsbranschen omfattar ofta avtal med flera leveranser, t.ex. innehållslicensiering, reklam och abonnemangstjänster. Enligt IFRS 15 måste företag dela upp dessa leveranser i distinkta prestationsåtaganden där intäkterna redovisas när de uppfylls. Företag kan till exempel behöva redovisa annonsintäkter under den period som annonsen visas eller redovisa innehållsintäkter baserat på visningsstatistik för att uppfylla detta krav.
Vanliga utmaningar vid implementering av ACCA IFRS 15
Att implementera IFRS 15 kan innebära flera utmaningar, särskilt för organisationer som övergår från andra redovisningsprinciper eller de med komplicerade kundavtal. Här är några av de hinder som företag möter när de arbetar med IFRS 15:
Prestationsåtaganden: Företag måste identifiera alla distinkta prestationsåtaganden i ett avtal, vilket kan bli komplicerat när ett företag hanterar varor och tjänster i paket eller avtal med flera komponenter. Denna process innebär ofta bedömning, vilket kan leda till inkonsekvenser om den inte hanteras noggrant.
Transaktionspris: Företag måste fördela transaktionspriset på alla prestationsåtaganden baserat på fristående försäljningspriser. Detta blir en utmaning när priserna inte är observerbara och måste uppskattas, vilket kan påverka noggrannheten och tidpunkten för intäktsredovisningen.
Tidpunkt för intäktsredovisning: Företag måste avgöra om fullgörandet av prestationsåtaganden inträffar över tid eller vid en viss tidpunkt för att kunna redovisa intäkter vid rätt tidpunkt. Detta beslut kan vara kontroversiellt, särskilt i t.ex. byggbranschen och programvarubranschen där tjänster ibland levereras under en längre period.
Ändringar i avtalet: Företag måste implementera system och processer för att hantera avtalsändringar som ändringar, annulleringar och förlängningar. De måste integrera dessa ändringar på lämpligt sätt för att säkerställa att processen för intäktsredovisning förblir korrekt.
Upplysningar: Företag måste tillhandahålla detaljerade upplysningar med omfattande information om intäkter och kassaflöden från kundavtal. De måste ha omfattande system för insamling och hantering av uppgifter för att förbereda dessa upplysningar, vilket kan kräva uppgraderingar av befintlig it-infrastruktur.
Utbildning och förändringsarbete: Företagen måste se till att all relevant personal är förtrogen med kraven i IFRS 15. Detta innebär ofta omfattande utbildning och justeringar av interna kontroller och processer, vilket kan vara resurskrävande.
Samordning mellan avdelningar: Företag måste samordna mellan avdelningar som ekonomi, försäljning, IT och juridik. Varje avdelning måste förstå hur dess åtgärder påverkar den finansiella rapporteringen och efterlevnaden enligt den nya standarden.
Hur IFRS 15 integreras med andra internationella standarder
IFRS 15 är utformat så att det är lätt att integrera med andra redovisningsstandarder. Så här passar IFRS 15 med och kompletterar andra viktiga internationella standarder:
IFRS 9 (finansiella instrument): IFRS 9 behandlar redovisning, klassificering och värdering av finansiella instrument, nedskrivning av finansiella tillgångar och säkringsredovisning. IFRS 15 samverkar med IFRS 9 i de fall ett avtal innehåller både intäktskomponenter och finansiella instrument (t.ex. finansieringselement). Exempelvis krävs det enligt IFRS 15 att företag justerar transaktionspriset för pengars tidsvärde när ett avtal innehåller en betydande finansieringskomponent. Standarden är också i linje med IFRS 9 när det gäller att redovisa nedskrivningar av avtalstillgångar för konsekvens i behandlingen av kreditförluster.
IFRS 16 (leasingavtal): IFRS 16 reglerar redovisning av leasingavtal och kräver att leasetagare redovisar tillgångar och skulder för alla leasingavtal med löptider på mer än 12 månader. IFRS 15 hjälper till att skilja mellan tjänsteavtal och leasingavtal så att företag kan avgöra vilken standard som ska tillämpas. Om ett avtal omfattar både leasing- och tjänstekomponenter ger IFRS 15 vägledning om hur transaktionspriser ska separeras och fördelas på lämpligt sätt, medan IFRS 16 hanterar leasingkomponenten.
IFRS 3 (rörelseförvärv): IFRS 3 tillämpas på redovisning av rörelseförvärv och kräver att förvärvaren redovisar det verkliga värdet av identifierbara förvärvade tillgångar och övertagna skulder. Vid redovisning av förvärvade avtal i ett rörelseförvärv hjälper IFRS 15 till att bedöma hur intäkter efter förvärvet ska redovisas.
IFRS 10 (koncernredovisning): IFRS 10 anger principen för upprättande och utformning av koncernredovisning. När det gäller intäktsredovisning integreras IFRS 15 med IFRS 10 genom att kräva konsekvent tillämpning av principer för intäktsredovisning i en koncerns finansiella rapporter så att intäkter redovisas enligt samma kriterier i alla företag.
IAS 37 (Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar): IFRS 15 samverkar med International Accounting Standard (IAS) 37 när avtalsförluster beaktas. IFRS 15 fokuserar på att redovisa intäkter. Om ett företag räknar med att fullgörandet av ett avtal kommer att leda till en förlust, ger IAS 37 vägledning om hur sådana avsättningar ska redovisas och värderas. Integrationen säkerställer att företag redovisar potentiella skulder kopplade till samma avtal.
IAS 12 (inkomstskatter): Intäktsredovisning enligt IFRS 15 kan påverka beräkningen av aktuella och uppskjutna skatter i enlighet med IAS 12. När IFRS 15 ändrar tidpunkten eller beloppet för redovisade intäkter har det en direkt inverkan på den skattepliktiga intäkten och följaktligen på värderingen av aktuella och uppskjutna skatteskulder eller tillgångar.
IAS 38 (Immateriella tillgångar): IAS 38 behandlar redovisning och värdering av immateriella tillgångar såsom kostnader för programvaruutveckling. I de fall ett företag licensierar immateriella rättigheter ger IFRS 15 detaljerad vägledning om huruvida intäkter ska redovisas vid en viss tidpunkt eller över tid. Detta påverkar hur företag hanterar och redovisar både intäkter och underliggande immateriella tillgångar.
Innehållet i den här artikeln är endast avsett för allmän information och utbildningsändamål och ska inte tolkas som juridisk eller skatterelaterad rådgivning. Stripe garanterar inte att informationen i artikeln är korrekt, fullständig, adekvat eller aktuell. Du bör söka råd från en kompetent advokat eller revisor som är licensierad att praktisera i din jurisdiktion för råd om din specifika situation.