Företag som tillhandahåller betalningar i Tyskland kräver skriftligt auktorisering från den federala finanstillsynsmyndigheten (BaFin), eftersom dessa företag omfattas av tillsynslagen för betaltjänster (ZAG). I synnerhet bör företag se till att de utför noggranna kontroller för att fastställa om de omfattas av lagen. Om de gör det, och de inte har auktorisering, riskerar de juridisk problem och allvarliga ekonomiska påföljder. I den här artikeln kommer vi att diskutera vad ZAG är, vem det påverkar och vilka betaltjänster som omfattas av lagen eller är undantagna från den. Vi kommer också att utforska vad företag behöver fokusera på när det gäller finansiella överföringar och betalning via presentkort.

Vad innehåller den här artikeln?

• Vad är tillsynslagen för betaltjänster (ZAG)?
  
• Vem påverkas av ZAG?
  
• Vilka betaltjänster täcks av ZAG?
  
• Vad måste företag tänka på när det gäller finansiell överföring?
  
• Vilka betalningstransaktioner omfattas inte av ZAG?
  
• Vad måste företag tänka på när det gäller transaktioner med presentkort?
  

Vad är tillsynslagen för betaltjänster (ZAG)?

Tillsynslagen för betaltjänster (ZAG) är en tysk lag som gör det möjligt för betaltjänstleverantörer och institutioner att tillhandahålla betaltjänster. Denna lag var ursprungligen uteslutande förbehållen traditionella banker. Tack vare ZAG kan alla icke-banker som tillhandahåller kommersiella betaltjänster få auktorisering för detta. Detta resulterar i flera rättigheter, samt skyldigheter som regleras genom ZAG. Dessa inkluderar bland annat kravet på att inhämta tillstånd från den federala finanstillsynsmyndigheten (BaFin).

ZAG infördes för att möjliggöra och genomdriva tillsynen av betaltjänster i Tyskland. Det är den nationella implementeringen av de europeiska direktiven om betaltjänster. ZAG har sitt ursprung i Europeiska unionens första betaltjänstdirektiv. När direktivet först kom 2007 var avsikten att skapa en enhetlig juridisk ram för gränsöverskridande tjänster från betaltjänstleverantörer i hela Europa. Tyskland införlivade direktivet i sin nationella lagstiftning 2009 genom implementeringslagen för betaltjänster, även känd som lagen för genomförande av tillsynsbestämmelserna i betaltjänstdirektivet. Genom att göra detta ströks företag som erbjuder checkkonton, företag som överför finansiella medel och företag som erbjuder kreditkort från listan över banktransaktioner som kräver auktorisering. I huvudsak var bankerna från och med nu inte de enda institut som kunde erbjuda dessa betaltjänster.

Det tog dock bara några år innan EU-direktivet behövde ändras. Det handlade bland annat om att ny teknik och nya affärsmodeller skulle erkännas i takt med att digitalisering blev allt mer utbrett. Till följd av detta utfärdades Europeiska unionens andra betaltjänstdirektiv (PSD2) år 2015. Det innehöll en rad nya regler som var avsedda att öka säkerheten för betalningar på den europeiska marknaden och möjliggöra större konkurrens genom att betaltjänster expanderade. Det andra betaltjänstdirektivet måste också ”översättas” till tysk lag: lagen om tillsynslagen för betaltjänster, som fortfarande är giltig, har varit gällande sedan januari 2018 och kallas även lagen för genomförande av det andra betaltjänstdirektivet.

Vem påverkas av ZAG?

Enligt avsnitt 1 i artikel 1 i ZAG påverkar ZAG både betalningsinstitut och betaltjänstleverantörer. De förstnämnda är alla företag som tillhandahåller kommersiella betaltjänster. Betaltjänster anses vara kommersiella om de har inrättats under en viss period och syftar till att göra vinst. Sådana betaltjänster omfattas av ZAG även om de endast tillhandahålls som ett komplement till ytterligare verksamhet utanför finanssektorn.

Betaltjänstleverantörer (PSP) omfattar alla institutioner för digitala pengar, CRR-kreditinstitut och betalningsinstitut, samt Europeiska centralbanken, Deutsche Bundesbank och andra centralbanker i Europeiska unionen om de tillhandahåller betaltjänster utanför sin roll som monetär myndighet. De omfattar även den federala regeringen, delstaterna, kommunerna och kommunförbunden samt de ansvariga organen inom den federala eller delstatliga förvaltningen. Underförstått innebär detta också den offentliga skuldförvaltningen, socialförsäkringsinstitutionerna och den federala arbetsförmedlingen – under förutsättning att de tillhandahåller betaltjänster utanför sin suveräna befogenhet.

För att få en grundläggande förståelse för betaltjänster är det gynnsamt att föreställa sig en relation mellan tre personer: för varje betaltjänst finns det betalare, betalningsmottagare och betaltjänstleverantörer. Betaltjänstleverantörer hjälper betalare att överföra medel till mottagarna.

Vilka betaltjänster täcks av ZAG?

Följande betaltjänster listas i ZAG under avsnitt 1, artikel 1. De omfattas därför av relevanta juridiska bestämmelser:

• Insättningstransaktioner: Tjänster som gör det möjligt att göra kontantinsättningar på ett betalningskonto, samt alla processer som krävs för att upprätthålla ett betalningskonto
  
• Uttagstransaktioner: Tjänster som gör det möjligt att göra kontantuttag från ett betalningskonto samt alla transaktioner som krävs för att upprätthålla ett betalningskonto
  
• Autogiro: Betalningar via autogiro till en användares konto eller till tredjepartsleverantörer av betaltjänster
  
• Transaktioner med kortbetalning: Betalningar som görs med ett betalningskort till en användares konto eller till kontot för tredjepartsleverantörer av betaltjänster
  
• Överföringstransaktioner: Betalningar som görs via banköverföring till en användares konto eller till ett konto hos tredjepartsleverantör av betaltjänster
  
• Betalningstransaktioner med kreditbeviljande: Betalningar som täcks av en kredit för betaltjänstanvändare (se avsnitt 4 i artikel 3 i ZAG)
  
• Förvärv: Utfärdande av betalningsinstrument eller godkännande och fakturering för betalningstransaktioner
  
• Transaktioner för överföring av pengar: Tjänster där pengar överförs i betalarens eller mottagarens namn, eller där betaltjänstleverantören agerar på deras vägnar. Detta görs utan att skapa ett betalningskonto
  
• Tjänster för att initiera betalningar: Tjänster där en betalningsorder initieras på användarens begäran i samband med ett betalningskonto hos andra betaltjänstleverantörer
  
• Kontoinformationstjänster: Tjänster som ger kontoinnehavare information om sina betalningskonton hos en eller flera betaltjänstleverantörer
  

Exempel: Lieferheld

ZAG:s definition av en betaltjänst är bred och påverkar därför även många företag som erbjuder icke-finansiella tjänster. Ett utmärkt exempel är leveranstjänsten ”Lieferheld”, som nu har övertagits och inte längre drivs under sitt ursprungliga namn. Som mellanhand för mat och dryck klassificerade Kölns regionala domstol Lieferheld som en ”betalningsinstitution”. Varför? Företaget anses tillhandahålla finansiell betalning eftersom de pengar som kunderna betalar för det mesta vidarebefordras till cateringföretagen. Lieferheld omfattades därför av tillsynslagen för betaltjänster och krävde auktorisering från BaFin för att bedriva sin verksamhet.

Vad måste företag tänka på när det gäller finansiella överföringar?

Den ”Lieferheld-dom” som gjorts av Kölns regionala domstol är ett utmärkt exempel på ett företag som tillhandahåller finansiella överföringar, och andra företag bör ta till sig lärdomarna. I tveksamma fall omfattas nästan alla affärsmodeller som innebär överföring av medel från tredje part av ZAG och kräver därför auktorisering från BaFin. Detta gäller inte bara leveranstjänster för hämtmat, utan även alla andra leveranstjänster. I de flesta fall omfattas även internetmarknadsplatser, plattformsmodeller eller arbetsförmedlingar av ZAG. Företag bör därför vara extra noga med att kontrollera om de tillhandahåller finansiella överföringstjänster och därför kräver auktorisering.

BaFin utför egna kontroller av företag för att bedöma om de tillhandahåller finansiella överföringstjänster. Men även om den federala myndigheten inte själv vidtar åtgärder är det möjligt att företagen kommer att granskas. Lieferheld stämdes en gång av en konkurrent med liknande affärsmodell, som faktiskt hade fått auktorisering. Konkurrenten flaggade för en överträdelse av konkurrenslagstiftningen på grund av att Lieferheld inte hade fått den relevanta auktoriseringen. Antalet liknande ärenden har ökat avsevärt under de senaste åren. Företag vill undvika att drabbas av nackdelar jämfört med sina konkurrenter och de är därför snabba med att kräva efterlevnad av finansiella tillsynskrav. Överträdelser rapporteras ofta direkt till BaFin.

Exempel: förvaltare, inkassoföretag och fakturaförsäljningsbolag

Förvaltares tjänster kan också betraktas som finansiella överföringar, förutsatt att de tar emot och överför pengar. Detta gäller även all verksamhet som bedrivs av inkassoföretag när det gäller att driva in skulder. Enligt BaFin omfattas för närvarande endast indrivning av obetalda fordringar (t.ex. skatter, sjukvårdsräkningar, återbetalningar av lån osv.) av ZAG:s bestämmelser. Fakturaförsäljning anses också vara en form av finansiell överföring, åtminstone i de fall där den tillhandahållna tjänsten är inriktad på avräkning av betalningar ur ekonomisk synvinkel och inte på finansiering av avtalsparterna.

Vilka betalningstransaktioner omfattas inte av ZAG?

Avsnitt 2 i ZAG beskriver vissa betalningstransaktioner som inte betraktas som betaltjänster. Dessa kan därför tillhandahållas utan auktorisering. Dessa är:

• Direkta kontantbetalningar
  
• Betalningar via handelsombud eller centrala tillsynsmyndigheter för kommersiella värdetransporter
  
• Kontantuttagsprocesser (t.ex. kontantuttag i en livsmedelsbutik)
  
• Transaktioner för pengaväxling i kontanter
  
• Betalningstransaktioner baserade på ett presentkort, en check, byteskupong, resecheck eller inlösen av postorder
  
• Betalningstransaktioner inom ett system för avräkning av betalningar eller värdepapper
  
• Betalningstransaktioner i samband med förvaltning av värdepapperstillgångar
  
• Tekniska tjänster för tillhandahållande av betaltjänster
  
• Betalningssystem i begränsade nätverk eller med ett begränsat produktutbud och instrument för sociala ändamål eller skatter
  
• Betalningstransaktioner via elektroniska kommunikationsnät/-tjänster
  
• Betalningstransaktioner för gruppbetalningar/interna betalningar
  
• Tjänster för kontantuttag
  
• Mottagande och överföring av kontanter som en del av välgörenhetsändamål
  

Vad måste företag tänka på när det gäller transaktioner med presentkort?

Presentkort är ett mycket vanligt betalningssätt. Betalningar via kort inom ett begränsat nätverk – ett så kallat system för nätverksbetalningar – är därför särskilt relevanta för många företag. Detta gäller bland annat present-, kund- eller drivmedelskort som endast används av det berörda företaget. Betalningskort, till exempel sådana som används i matsalar, idrottsarenor, nöjesparker eller på universitetsområden, ingår också i systemet för nätverksbetalningar.

Kollektivtrafikkort, som används för att köpa biljetter, omfattas också av denna definition. Enligt ZAG utgör betalningar med sådana kort inte en betaltjänst. De kräver därför ingen auktorisering från BaFin. Företag kan dra nytta av detta undantag, men de bör också – från fall till fall – undersöka om korten faktiskt är begränsade till ett slutet nätverk. I många fall är gränsen hårfin mellan aktiviteter som inte kräver auktorisering och de som gör det.

För mer detaljerad information om tillsynslagen för betaltjänster kan du läsa relevant informationsblad från BaFin eller kontakta vårt säljteam direkt.