Ingen företagare är förtjust i hur mycket arbete som krävs för att beräkna skatter (för att inte tala om de faktiska beloppen som betalas), men att beräkna och betala skatt är både en juridisk skyldighet och ett ansvar som entreprenörer åtar sig i utbyte mot det betydande stödet som samhället ger oss.

Nystartade företagare är ibland överdrivet rädda för de skatteskyldigheter som är förknippade med att starta ett företag. Vi vill avmystifiera dem så att du har en god förståelse för vad du kommer att bli ombedd att betala, ungefär hur mycket det kommer att bli och hur du ska organisera ditt företag så att det blir så enkelt som möjligt att beräkna och betala skatt.

Det finns många olika typer av skatter i USA och globalt. Den här guiden täcker en del av skatter som en amerikansk juridisk person sannolikt kommer att behöva betala. Entreprenörer eller ägare av företag kan realisera inkomster som ett resultat av att de arbetar för företaget, får utdelning eller realiserar kapitalvinster. Se till att du också hanterar dina personliga skyldigheter.

Hela redovisningsyrket är till stor del till för att hjälpa dig att ta reda på vilka skatter du är skyldig. Den här korta guiden ersätter inte professionell rådgivning från din revisor. Skaffa en revisor – deras råd kommer med största sannolikhet att spara pengar och stress.

Vad är att skatteplanering?

Även om det är något överraskande för entreprenörer finns det ofta flera sätt att tillämpa skattelagar på ekonomiska fakta i ditt företag. Detta kan leda till att man beskattas olika beroende på hur man tillämpar lagen. Revisorer hjälper företag att utveckla en skatteposition som både följer lagen och är effektiv när det gäller hur mycket skatt som krävs.

Skatteplanering börjar ofta i god tid innan skatten ska betalas eller till och med innan transaktionerna ingås. Om man till exempel vill tilldela anställda eget kapital i företaget (för att locka till sig önskvärda medarbetare och belöna dem på lämpligt sätt för företagets förväntade framgång) fattar man följdbeslut om företagets struktur vid bolagsbildningen, kanske till och med innan man anställer sin första medarbetare. Den slutliga realiseringen av värdet av det egna kapitalet och skattekonsekvenserna för dessa framtida anställda kan inträffa om 5–10 år.

Skatteplanering är lagligt och förväntas av företag. Som domare Learned Hand skrev 1934 då han sammanfattade århundraden av prejudikat:

Skattemyndigheter ser dock ofta negativt på missbruk av skattestrukturer, där den enda anledningen till ett företags agerande är att undvika skatter, och kan utdöma betydande straffavgifter när det inträffar. Skattefrågor kan vara mycket komplicerade, vilket är ytterligare ett skäl till att låta din revisor och/eller advokat granska följdändringar av din skattestrategi. De kan ge råd om huruvida du gör något som är vanligt i ditt land eller din bransch eller något som medför en högre risk för att dina deklarationer bedöms vara otillräckliga av de skattemyndigheter som du omfattas av.

Franchiseskatt i Delaware

Delaware, liksom många delstater, tar ut en ”franchiseskatt” av alla företag som är registrerade i Delaware. Du kan se franchiseskatten som en årlig avgift för att förnya registreringen av ett företag – i vissa delstater kallas det rätt och slätt för en avgift.

Nästan alla skatter beräknas på intäkter eller vinst. Franchiseskatten beskattas annorlunda. Det finns två sätt att beräkna den: båda börjar i princip på en relativt låg nivå och skalas upp med företagets komplexitet.

Du eller din revisor kan beräkna franchiseskatten på mindre än två minuter. Reglerna och formlerna finns på delstaten Delawares webbplats.

Företag som bildar bolag med Stripe Atlas är i allmänhet skyldiga att betala minimiskatt enligt metoden för antaget nominellt värde.

Franchiseskatt ska tas ut i samband med att du deklarerar årsredovisningen, vilket du måste göra senast den 1 mars varje år. USA:s bolagsskatt ska i allmänhet betalas in den 15 april (förutsatt att räkenskapsåret är kalenderåret). Det är i allmänhet enklast att deklarera franchiseskatten när du förbereder dig för att bolagets skattedeklaration, vilket (eftersom du är välorganiserad) kommer vara klart någon gång i februari.

Entreprenörer kan lämna in sin egen årsredovisning och deklarera franchiseskatt relativt enkelt via Delawares webbplats, i de flesta fall utan att behöva professionell rådgivning. Din revisor kan också göra det åt dig. Du kan förvänta dig att betala ett nominellt belopp (ungefär 100 USD) för detta.

LLC-bolag som bildas med hjälp av Stripe Atlas betalar i allmänhet en årlig LLC-skatt i Delaware på 300 USD, som ska betalas den 1 juni varje år.

Omsättningsskatt

Här lurar drakar.

I USA kan företag vara skyldiga att ta ut (skatt) omsättningsskatt av sin lokala jurisdiktion (stad, kommun osv.) och av sin delstat. Detta händer i varje jurisdiktion där företaget både a) har en transaktion och b) har en ”förbindelse”, eller en koppling till jurisdiktionen.

I allmänhet har internetföretag endast förbindelser på platser där de har fysisk egendom eller anställda som utför arbete för deras räkning. Fler och fler delstater ändrar dock sin lagstiftning för att bredda vad det innebär att ha förbindelser och kräver därför att fler säljare tar ut och betalar in skatt. Du kan ha förbindelser enbart genom att registrera dig i en delstat, genom att ha kunder i en delstat eller genom att belöna personer i delstaten för att de hänvisar kunder till din webbplats. Varje delstat har sina egna regler för vilken aktivitet som utgör förbindelser. Här finns mer information om hur och var du registrerar dig för skatt.

När du har registrerat dig för att ta ut skatt på en plats måste du vanligtvis ta ut skatten från kunder, visa på varje transaktion hur mycket skatt du tar ut och betala in skatten till lämplig myndighet på månads- eller kvartalsbasis.

Många orter i USA har också en ”användningsskatt”, vilket motsvarar omsättningsskatten. En användningsskatt betalas av kunden i en transaktion, inte av säljaren – kunderna ska säga till den lokala skattemyndigheten: ”Jag använder en del egendom som jag har köpt utanför den här jurisdiktionen. Här är skattebetalningen.” Vissa personer anser att efterlevnaden av användningsskatter är mycket, mycket, mycket låg. Du kan dock behöva lämna in en deklaration om ditt företag är verksamt i en delstat i USA. Kontrollera med din lokala delstat och/eller stad eller kommun.

Komplexiteten i en deklaration av omsättningsskatt beror i hög grad på företagets specifika egenskaper, inklusive vad du säljer, hur du registrerar platser för transaktioner eller köpare, hur lätt det är att avgöra var ditt företags förbindelse eller förbindelser är och liknande. En tumregel är att de flesta internetföretag får sina omsättningsskattedeklarationer deklarerade av samma revisor som hanterar deklarationen av företagets inkomst. Det kostar i allmänhet några hundra dollar i avgifter för professionella tjänster, men detta beror på företagets komplexitet.

Bolagsskatt

C corporations vinster beskattas på federal nivå och delstatsnivå. Huvudformuläret för den federala deklarationen är formulär 1120.

Vissa skattedeklarationer eller myndighetsdeklarationer är enkla nog att göra själv. Detta är inte en av dem. Även om det ser enkelt ut (bara fem sidor till en början) bör du absolut, utan undantag låta en professionell skattehandläggare eller revisor vara involverad i utarbetandet av alla bolagsdeklarationer. Det är relativt lätt att göra följdfel, och att reda ut dem kommer att distrahera från att driva ditt företag. Dessutom finns det en mängd olika sätt att beskriva saker som inte är misstag i sig, men som kommer att leda till att du betalar för mycket skatt i förhållande till lika giltiga sätt att karakterisera samma ekonomiska fakta.

Inkomstskatt tas endast ut på inkomst, inte intäkter. Inkomst är i allmänhet intäkter minus utgifter. De flesta saker som du köper för företagets räkning, inklusive grundarnas och de anställdas löner, kan dras av omedelbart som kostnader.

Ett relativt mindre antal saker kan inte kostnadsföras utan måste kapitaliseras. Deras (i allmänhet höga) initiala kostnad fördelas på företaget över föremålets livslängd. Detta kallas också ”avskrivning” eller ”amorteringar”: Internetföretag har vanligtvis inte höga kapitalkostnader tidigt i sina liv, särskilt som de historiska källorna till kapitalutgifter (servrar, nätverksutrustning, anpassad programutveckling osv.) i allt högre grad hyrs ut vid behov från molnleverantörer för ganska små (och kostsamma) summor pengar.

Din revisor kan ge dig expertråd om huruvida några särskilda utgifter behöver amorteras.

Om du har en fysisk närvaro i en delstat i USA kan ditt företag vara skyldigt delstatlig inkomstskatt utöver federal inkomstskatt. Din revisor kan ge dig råd om huruvida ditt företag har ett krav på deklaration i den eller de delstater där det finns eller bedriver företag och kan hjälpa dig att förbereda dessa deklarationer. Vissa delstater har blivit mer aggressiva när det gäller att hävda att internetaktivitet under vissa omständigheter kan ge upphov till ett krav på deklaration.

Federal LLC-inkomstskatt

LLC-bolags vinster överförs i allmänhet till LLC-bolagets innehavare och beskattas på ägarens federala skattedeklarationer. LLC-bolag som ägs av endast en medlem behandlas som enskilda enheter av IRS, och LLC-bolag som ägs av mer än en medlem behandlas som personbolag. Även om LLC-bolagets vinster går till ägarna kan det fortfarande finnas ett krav på att själva LLC-bolaget ska deklarera. Till exempel kräver ett LLC-bolag som enbart ägs av en enskild person som inte är amerikansk medborgare inlämning av formulär 5472 till IRS, medan LLC-bolag som ägs av flera medlemmar kräver en personbolagsdeklaration, formulär 1065.

I likhet med de federala skatterna för ett C Corporation bör du absolut ha en professionell skattehandläggare eller revisor involverad i utarbetandet av eventuella federala skattedeklaration relaterade till vinsten som ditt LLC-bolag tjänar. Skattedeklarationen beror på hur ditt LLC-bolag är uppbyggt och det är lätt att missa var rapportering krävs eller hur vinsten fördelas till LLC-bolagets ägare.

En fördel med LLC-bolag är att de ger flexibilitet när det gäller hur vinsten beskattas. LLC-bolag har till exempel möjligheten att lämna in en deklaration till IRS för att beskattas som ett C Corporation. Om du är intresserad av det här alternativet rekommenderas det att du pratar med en skatterådgivare för att förstå skattekonsekvenserna och kraven på valet av deklarationsmetod.

Skatteregistreringsnummer

Alla skattedeklarationer är kopplade till skatteregistreringsnummer. Det finns flera varianter av detta. De du oftast ser är:

Socialförsäkringsnummer (SSN): Amerikanska medborgare och personer som är behöriga att arbeta i USA tilldelas ett nummer av Social Security Administration. Detta används ofta av både statliga myndigheter och privata enheter för att identifiera dem. SSN anses vara mycket känsligt (eftersom det ofta används för att autentisera om någon är en viss person).

Den allmänna formen av ett SSN är 123–45–6789.

Företag har inga SSN. Du kanske inte har ett SSN om du inte är medborgare i USA eller inte har varit anställd i USA tidigare. Du anger istället något av följande när du blir ombedd:

Individuellt skatteregistreringsnummer (ITIN): Alla fysiska personer (en människa som lever och andas) som behöver deklarera men inte kan få ett SSN (eftersom SSN vanligtvis kräver juridisk rätt att arbeta i USA) kan be IRS om ett ITIN, som fungerar som ett substitut till SSN. De är inte särskilt svåra att få – du lämnar bara in ett W-7-formulär och väntar ungefär sex veckor.

De flesta ägare av Stripe Atlas-företag behöver inte själva ett ITIN, utan ditt företag kommer att deklarera skatt i USA, men du kanske själv inte är skyldig att deklarera skatt i USA. Om din revisor säger något annat, lämna in ett W-7-formulär och få ett utfärdat samtidigt som du deklarerar skatt. Du kan också skicka in en skattedeklaration på papper med ITIN-numret listat som ”väntande” och inkludera ett W-7-formulär. Detta innebär vanligtvis att behandlingen av din skattedeklaration försenas och bör undvikas när det är möjligt, men det är alltid bättre att deklarera i tid och få behandlingen försenad än att inte deklarera eller deklarera för sent.

Ett ITIN ser ut som ett SSN, men den första siffran kommer alltid att vara 9.

Arbetsgivarnummer (EIN): EIN identifierar företagspersoner (dvs. företag), inte fysiska personer (faktiska personer). Du får ett EIN efter att ha lämnat in ett SS-4 till IRS. Om du bildade bolag via Atlas tog vi hand om det åt dig.

Du kommer rutinmässigt att bli ombedd av finansinstitut i USA, och ibland av andra företag, att uppge ditt EIN. Det är förmodligen inte en bra idé att offentliggöra det, men de behandlas inte lika känsligt som SSN. (Om du lämnar ut ditt SSN till en obehörig person är det en omedelbar nödsituation. Att lämna ut företagets EIN sker ganska regelbundet.)

Ett EIN har formatet 12–3456789. Observera att detta är samma antal siffror som ett SSN men att bindestreckets placering skiljer sig åt. Det är tyvärr inte så att bindestrecken inte spelar någon roll – vissa SSN har samma nummer i samma ordning som vissa EIN, så se till att du alltid fyller i rätt ruta och inkluderar bindestrecken på rätt plats.

Informationsdeklaration

Företag, inklusive ditt eget, är skyldiga att rapportera vissa transaktioner till staten via ”informationsdeklarationer”. Myndigheterna matchar informationsdeklarationer mot privatpersoners och företags skattedeklaration för att se till att skattebetalare inte glömmer att betala skatt på inkomst de har fått.

Ditt företag kommer rutinmässigt att utfärda informationsdeklarationer. Du kan ibland få dem och bör därför också förstå hur den processen fungerar.

Det finns flera olika typer av informationsdeklarationer. De två som du mest sannolikt kommer att utfärda är W-2, som registrerar löneinkomst till en anställd, och 1099-MISC, som visar betalning för tjänster till en enskild entreprenör (du utfärdar vanligtvis inte ett 1099-MISC till ett företag, även om du köper tjänster från dem).

Din revisor kommer att ta hand om deklarationer av W-2-formulär och 1099-formulär för din räkning i början av kalenderåret. Du kommer att tillhandahålla en kopia till skattebetalaren du rapporterar för, en till IRS och spara en för din egen bokföring.

För att utfärda en informationsdeklaration behöver du någons skatteregistreringsnummer, vanligtvis ett SSN för W-2-formulär och antingen ett SSN, ITIN eller (sällan) ett EIN för 1099-formulär. Det finns ett formulär för att formellt be om någons skatteregistreringsnummer, och det är W-9. Endast USA har ett W-9-formulär med USA:s skattebetalare. Om någon inte är en amerikansk medborgare (till exempel om du anställer någon utomlands) vill du få dem att ge dig ett W-8BEN istället. (Detta ger ett pappersspår om IRS frågar: ”Varför lämnade du inte in ett 1099-formulär för den uppdragstagaren?” ”De är inte skattskyldiga i USA, så vi behöver inte göra det.” ”Jaså?” ”Här är deras W-8BEN.” ”Okej då.”) Eftersom IRS älskar sina formulär finns det ett separat (W8-BEN-E) för när du behöver ett W8-BEN-formulär från en juridisk person.

Ditt företag kan ibland bli ombedd att lämna in ett W-9 eller W8-BEN. Detta kan hända om någon anser att de behöver lämna in, eller kan behöva lämna in, en informationsdeklaration om dig. Ett finansinstitut kan till exempel be om ett av dessa för att öppna ett konto, i väntan på att kanske behöva lämna in ett 1099-INT-formulär för att rapportera ränteinkomster vid ett senare tillfälle.

I vissa fall kan du bli ombedd att fylla i ett av dessa formulär av misstag. Några relativt vanliga misstag:

Endast personer i USA (inklusive aktiebolag) ska tillfrågas om ett W-9-formulär. Om du inte är en person i USA ska du tillfrågas om ett W8-BEN-formulär.

Alla företag som är registrerade i USA är en person i USA, oavsett vem som äger dem. Många Stripe Atlas-kunder i USA har Delaware C corporations vars adress och verksamhet är internationell. Dessa är fortfarande personer i USA och bör därför endast lämna in W-9-formulär, inte W8-BEN-E-formulär.

Ibland frågar privatpersoner på företag efter dessa formulär när de inte har något faktiskt behov av dem. Du har ingen särskild skyldighet att tillhandahålla dem om det inte finns något juridiskt krav på en informationsdeklaration. Företag har dock ingen särskild skyldighet att göra affärer med dig, och vissa företag kommer att begära dessa formulär vid vissa tidpunkter i enlighet med interna policyer. Ofta är den enklaste lösningen att säga: ”Kan du kontrollera med din revisor för att se om det verkligen är nödvändigt?” Du kan också bara bestämma dig för att bara tillhandahålla formuläret, även om det inte krävs.

Det ligger i allmänhet i ditt intresse att tillhandahålla W-9- eller W8-BEN-formulär. Ett vanligt skäl till att din motpart ber om det är för att dokumentera sitt beslut att inte dra av pengar för din räkning. (Om du är okänd i USA:s skattesystem kan de ha en juridisk skyldighet att innehålla 30 % av din betalning och skicka den till IRS. IRS kommer då att vänta på att du lämnar in en deklaration och kanske får tillbaka en del av pengarna. Förutsättningen är att personer som är kända i skattesystemet är ärliga och få förtroende för att behålla sina egna pengar innan deklarationen där man avgör hur mycket som ska skickas till IRS. I ett W-9-formulär står det ”I relevanta lagar står det att IRS underförstått litar på mig, så du har all juridisk grund du behöver för att betala mig det vi har kommit överens om och inte innehålla någonting.”)

Ditt företag kan komma att ta emot informationsdeklarationer. Det mest sannolika för Atlas-kunder är ett 1099-K-formulär från Stripe som visar intäkter från kreditkortshantering under ett år. Du behöver inte svara på en informationsdeklaration och du behöver inte skicka den vidare till IRS – de har redan fått en kopia. Du har redan inkomsterna som visas i deklarationen registrerade i din bokföring någonstans och din bokföring styr din skattedeklaration.

Scenariot där en informationsdeklaration faktiskt är viktig är när deklarationen visar en stor summa pengar och företagets skattedeklaration inte uppenbart återspeglar dessa pengar. Detta kan leda till att IRS gör en korrespondensrevision och genom att i princip fråga ”Vi vet att du fick 5 000 USD i ränta förra året. Var stod det på din skattedeklaration?” Eftersom du är en skattebetalare som följer lagen har du ett färdigt svar på den frågan, och sen var det inte mer med det.

Många företagare anser att informationsdeklarationer återspeglar inkomst (vinst), men så är inte fallet. Till exempel återspeglar ett 1099-K-formulär total betalningsvolym, som inte ens är i närheten av ett företags skattepliktiga inkomst – de måste fortfarande betala utgifter osv. IRS förväntar sig att det numret är en delmängd av ens intäkter för året (och kommer att be om en förklaring om du visar 200 000 USD i kreditkortsbetalningar men bara gör anspråk på 120 000 USD i intäkter), men de beskattar inte intäkter, de beskattar företagets vinster.

Vad är internprissättning?

Företag är i allt högre grad verksamma internationellt, vilket ger upphov till kniviga frågor om var närstående parter som arbetar i samförstånd genererar vinsten i sitt företag och var den ska beskattas. Detta gäller även många Atlas-kunder i USA, som kan ha en juridisk person i USA och en i sitt hemland.

Företag dokumenterar penningöverföringar mellan sina egna internationella verksamheter med hjälp av internprissättning, en mekanism för att beskriva de interna penningöverföringarna, varorna, tjänsterna och vinsterna mellan två eller flera relaterade parter som om de vore icke-närstående företag på ”armlängds avstånd”.

Internprissättning har utvecklats under årens lopp i takt med att företag och skattemyndigheter försöker hantera komplexiteten i internationella företag. Det är ett verktyg för skattebetalare att överväga det bästa sättet att fördela denna inkomst och för skattemyndigheter att överväga om för mycket eller för lite har fördelats till ett territorium, särskilt när det finns skillnader i skattebehandlingen mellan territorierna.

Rättvisa priser

Den allmänna teorin om internprissättning är att enheterna ömsesidigt kommer överens om ett skäligt pris för varor och tjänster som flyttas mellan dem, registrerar deras motivering och låter de separata enheternas bokföring matcha denna uppställda verklighet och även matcha det faktiska flödet av medel.

Marknadsbaserade ekonomier utgår i allmänhet från att det inte finns något ”skäligt pris” förutom i samband med ett avtal mellan en köpare och en säljare. Hur mycket ”bör” programvaran kosta? Inget, eller 0,99 USD, eller en miljon USD per år, beroende på avtalet mellan parterna. Myndigheterna behandlar valet av köpare och säljare att komma överens om ett pris med betydande eftersläpning, även när det gäller skattefrågor – IRS utgår som standard från att priset på en radpost är rimligt.

Det finns en varning här som är mycket viktig för internprissättning: vi antar att köpare och säljare i de flesta transaktioner gör transaktionen för att de gillar villkoren för transaktionen, inte för att de har en relation som är större än transaktionen. Detta kallas att handla på armslängds avstånd. När köpare och säljare är relaterade till varandra, till exempel genom att vara gifta eller omfattas av gemensam bolagsstyrning, kan transaktionen tänkas påverkas av deras önskan att inte sova på soffan. Eller, mer oroväckande ur IRS perspektiv, att minska den skatt som betalas.

Därför handlar internprissättning om att dokumentera ”i den hypotetiska världen där våra två företag inte alls var relaterade till varandra kunde vi rimligen ha kommit överens om att köpa den här saken eftersom den är värdefull och att betala den här summan pengar eftersom det är vad den här saken skulle kosta på marknaden.”

Exempel på internprissättning

Det här är två exempel som är vanliga bland Atlas-företag:

Försäljning av programvara genom dotterbolag i USA till ett utländskt företag

Anta att vi har grundarna av ett programvaruföretag som är verksamt i Indien som ett privat begränsat företag (Private Limited Company, PLC), den indiska motsvarigheten till ett C Corporation i USA. Vi kallar det för serverövervakningsprogramvara, för att vara konkreta.

PLC-bolaget säljer programvara för serverövervakning direkt till indiska företag, men programvaran kan användas av kunder över hela världen. De etablerar ett C Corporation i Delaware som ett dotterbolag för att sälja sin programvara till kunder över hela världen, medan de har för avsikt att fortsätta sälja till inhemska indiska kunder.

I det här fallet är företagets slutliga ekonomiska mål att fördela en stor del av vinsten till den plats där värdeskapandet sker, och eftersom programvaran faktiskt produceras i Indien bör detta vara Indien. På så sätt kan det indiska PLC-bolaget betala sina utgifter (inklusive löner till ingenjörsteamet), kompensera grundarna och generera vinster som kommer att gå till grundarna eller (troligen lokala) investerare. Företaget vill därför lämna ett belopp i enheten i USA som står i proportion till det arbete som det utför.

Det finns en mängd olika sätt att uppnå detta. Ett sätt är genom att göra enheten i USA till en återförsäljare av PLC-bolagets programvara. Företaget kommer att utöva noggrann dokumentation av att de undersökt återförsäljarupplägget. Låt oss hypotetiskt anta att resultatet av denna undersökning var att icke-närstående återförsäljare vanligtvis fick 20 %. De kommer sedan att låta USA-enheten underteckna ett formellt återförsäljaravtal med PLC-bolaget, vilket innebär att den är skyldig att betala 80 % av de fakturor som den debiterar kunderna för programvaran som PLC-bolaget utvecklade.

Den avgiften bokförs som intäkter i det indiska PLC-bolaget, varefter den kvittas mot den indiska enhetens utgifter (löner, servrar osv.) och beskattas av Indien.

Resterande 20 % av försäljningen stannar i USA. Företaget tillämpar en del av dem på de kostnader som krävs för att driva USA-bolaget, t.ex. bokföringsavgifter, advokatarvoden (för avtalsförhandlingar osv.), bankavgifter och liknande. Detta kommer leda till att USA-enheten tjänar en blygsam vinst; den vinsten beskattas av USA. Vinsten efter skatt kan skickas till C Corporations moderbolag, där den kan beskattas eller inte, eller behållas i USA tills vidare för att senare användas för att t.ex. expandera verksamheten i USA, köpa USA-baserade tillgångar för USA-enhetens räkning eller liknande.

Försäljning av fysiska produkter genom ett USA-företag som tar emot investeringar

Anta att vi har grundare i Hongkong som tillverkar iPhone-skal lokalt, med avsikten att distribuera dem internationellt. De kan välja att ta emot investeringar. Om deras investerare kommer från Silicon Valley kommer deras investerare sannolikt att kräva att de etablerar ett C Corporation i Delaware att investera i.

I det här fallet är företagets slutliga mål att först överföra medel från USA till Hongkong, använda dessa medel för att etablera en tillverkningsverksamhet och sedan sälja produkterna från sin verksamhet via enheten i USA.

Den första delen av detta skulle vara den amerikanska enheten som ingår avtal med företaget i Hongkong om professionella tjänster – design, profilering osv. Detta skulle ge tillräcklig motivering för att betala företaget tillräckligt med pengar för att komma igång. Detta bokförs som intäkter av företaget i Hongkong och en kostnad av företaget i USA.

Verksamheten i Hongkong börjar sedan tillverka iPhone-skal. Den kommer att sälja dem till USA-bolaget, som kommer att sälja dem över hela världen. Här skulle företaget föredra att sälja dem till lägsta möjliga pris (eftersom det ökar vinsten för USA-bolaget, vilket kommer att glädja de amerikanska investerarna), men överväganden om efterlevnad får dem att prissätta i linje med andra tillverkare av varor som säljs i detaljhandeln i USA. Det kan till exempel sluta med att grossistpriset (som betalas av USA-bolaget till företaget i Hongkong) skulle vara 40 % av detaljhandeln. Företaget skulle återigen utöva noggrann dokumentation av sin motivering till denna prissättning och visa den på fakturor eller fraktsedlar etc. mellan de två företagen.

Detta kommer sannolikt att ge företaget i Hongkong en blygsam vinst (från tjänstearbete och iPhone-fodral som säljs i grossistledet, vilket beskattas i Hongkong). USA-bolaget kommer att ha betalat för tjänstearbetet och grossistfodralen och sedan sålt fodralen vidare till ett (högre) detaljhandelspris (via sin webbplats eller annan kanal), vilket förhoppningsvis kommer att ge en vinst. Vinsten beskattas i USA. Efter skatt är det möjligt att utdelningar skulle gå vidare till företagets investerare eller ägare.

Några inte så uppenbara observationer här:

Företaget hade valet att sälja fodralen via enheten i Hongkong eller USA. Varför sälja via enheten i USA? Den primära anledningen är att investerarna investerar i hopp om att äga det värde som företaget producerar, så företaget kommer att organisera sig för att behålla det mesta värdet i USA – det kommer att äga varumärket, designerna och affärsrelationerna och ”bara” låta enheten i Hongkong göra det faktiska arbetet för dess räkning.

Skulle det vara säkert att köra det här exemplet i andra riktningen? Det skulle vara betydligt mer riskabelt. I allmänhet granskas inte internprissättning som fungerar för att redovisa intäkter i jurisdiktioner med hög skatt, snarare än i lågbeskattade jurisdiktioner, särskilt noga. Internprissättning som fungerar för att redovisa intäkterna i lågbeskattade jurisdiktioner undersöks däremot oftare noggrant. Företagets skattesats i Hongkong är mindre än hälften av skattesatsen i USA. IRS kan följaktligen anta att en enhet i USA som betalar en relaterad enhet i Hongkong kan göra det för att skatteplanering snarare än av legitima ekonomiska skäl. Detta gör det inte omöjligt, bara svårare att motivera. En av anledningarna till att ha revisorer är för att få en god uppfattning om vilken risk en viss skatteposition innebär och sedan fatta ett företagsbeslut om hur mycket man ska optimera för att skattebesparingar kontra skatterisker.

Internprissättning kan bli mycket komplicerade, särskilt när företagsstruktureringen blir mer komplicerad, transaktionstyperna börjar bli komplicerade (finansiella transaktioner med flera parter, flera länder är mycket svårare att beakta än att bara sälja ett iPhone-fodral) och företagets storlek ökar.

Ett företag som har miljontals dollar i intäkter kommer sannolikt att behöva få sin internprissättningsstrategi utformad eller omdesignad av revisorer som är specialiserade på deras bransch. Med det sagt bör även mindre företag dokumentera sin internprissättning. Att inte ha dokumentation skulle göra det mycket svårt att undvika påföljder om IRS skulle undersöka dig och ha synpunkter på din internprissättning.

Verkställighetsåtgärder riktar sig på ett oproportionerligt sätt mot större aktörer (eftersom skattemyndigheter förstår att pengarna finns hos stora aktörer).

Det här behöver inte skrämma dig – IRS är, precis som de flesta skattemyndigheter, ganska förnuftiga och vill helt enkelt ha betalt ett belopp som är förenligt med ditt ansvar enligt lagen. Om du har en ärlig meningsskiljaktighet med IRS kommer det att lösas enligt normal affärspraxis av dina professionella rådgivare. Detta är ganska ovanligt och det är överväldigande sannolikt inte orsaken till att ens företag misslyckas. Koncentrera ditt arbete på att skapa något som folk älskar och sälj det effektivt. Du kan, och bör, anlita revisorer som kan oroa sig om sådana här frågor åt dig.

Revisioner

”Revision” är ett skrämmande ord för många entreprenörer. Det borde det inte vara.

En revision är helt enkelt en formell undersökning från skattemyndigheten om riktigheten i informationen i din skattedeklaration. Den överväldigande majoriteten av revisionerna är ”korrespondensrevisioner” – skattemyndigheten skickar helt enkelt ett brev till dig, vanligtvis för att en dator jämförde informationsdeklarationer med din inlämnade deklaration och noterade en möjlig avvikelse. Ditt svar på korrespondensrevisioner kommer vanligtvis att skrivas av din revisor, men det är sannolikt relativt enkelt. (Ofta kan problemet förklaras bort i ett enda stycke.)

IRS väljer ibland ut deklarationer som ska granskas mer ingående. Om du måste genomgå en av dessa revisioner bör du absolut ha ett professionellt ombud. Det kan vara ganska stressigt och distrahera från att driva företaget, även om det inte är en nödsituation – så länge du deklarerar korrekt från ett välorganiserat företag.

Dessa revisioner kräver i allmänhet ett personligt besök, antingen på IRS lokala kontor eller på ditt kontor. (IRS har kontor på USA:s ambassader över hela världen för frågor som rör internationell beskattning. Deras personal är vanligtvis liten, så de måste vara mycket selektiva i sin revisionsverksamhet, men du bör ändå lämna in korrekta deklarationer i tid.)

I händelse av en revision kommer din revisor eller skatteadvokat att informera dig om ditt svar. Du bör följa deras råd till punkt och pricka, det är vad du betalar dem för. Vissa saker som naivt kan verka som en bra idé, som att förse IRS med alla finansiella data från ditt företag, kan försena beslutet om revisionen eller komplicera saker och ting, till exempel genom att orsaka granskning av delar av företag som ursprungligen inte ingick i revisionen.

Revisioner är sällsynta, särskilt av mindre företag. Du bör veta att de är en möjlighet om du driver ett företag, men de är just det – en möjlighet till ett relativt rutinmässigt möte mellan ditt företag och staten. Du bör behandla möjligheten som en ansvarsfull yrkesutövare: anlita en revisor, lämna in ärliga deklarationer, spara information på ett organiserat sätt och ägna din tid åt att oroa dig för att företaget ska växa snarare än att oroa dig för den osannolika händelsen av en revision. Om du faktiskt skulle bli granskad kommer du återigen att behandla det som en ansvarsfull yrkesutövare: kontakta din revisor eller skatteadvokat och följ deras instruktioner.

Skatt är ett rörligt mål

Redovisning är ett djupt område, ungefär som programutveckling eller marknadsföring. En likhet är att kärnan i yrket är i grunden densamma från år till år. En annan likhet är att saker och ting fortfarande förändras hela tiden.

Det finns ett världsomspännande intresse för skattereform just nu. Skattemyndigheter kämpar fortfarande med att förstå internet, och följdförändringar som påverkar internetföretagens ställning kan inträffa när som helst.

Precis som du inte skulle fastställa din marknadsföringsstrategi eller tekniska strategi en enda gång och sedan glömma det, vill du arbeta med dina skatterådgivare varje år (som ett minimum) för att säkerställa att ditt sätt att strukturera saker fortfarande är kompatibelt och fortfarande i ditt bästa intresse.

Ibland får du till och med oväntade goda nyheter. När författaren till den här guiden startade sitt företag dubbelbeskattades han till exempel av socialförsäkringssystemen i två länder med samma inkomst. Några år in i företaget undertecknade de ett totaliseringsavtal, som gjorde det möjligt för honom (och liknande företag) att endast betala till systemet i det land där han var bosatt. Detta var en betydande besparing, som blev tillgänglig på grund av en lagändring, som han skulle ha missat om han inte rutinmässigt hade sett över sin skattestrategi med en expert.