Intäktsredovisning – när och hur ett företag redovisar inkomster – är en viktig del av den finansiella rapporteringen. I Financial Reporting Standard (FRS) 102, som ingår i Storbritanniens allmänt accepterade redovisningspraxis (GAAP), beskrivs riktlinjer för intäktsredovisning. Dessa regler hjälper företag att avgöra exakt när intäkter ska redovisas.

Nedan förklaras principerna för intäktsredovisning enligt FRS 102, hur FRS 102 kan jämföras med andra redovisningsstandarder och hur olika branscher tolkar FRS 102.

Vad innehåller den här artikeln?

• FRS 102:s principer för intäktsredovisning
  
• FRS 102 jämfört med IFRS 15
  
• FRS 102 jämfört med ASC 606
  
• Vad det innebär för globala företag att arbeta med flera standarder
  
• Hur olika branscher tolkar FRS 102
  

Principer för intäktsredovisning enligt FRS 102

Nedan följer de viktigaste principerna för intäktsredovisning enligt FRS 102, både enligt den nuvarande modellen och enligt de kommande ändringarna.

Aktuella principer för intäktsredovisning i FRS 102

• Företag redovisar intäkter när kontrollen över varor eller tjänster övergår till kunden.

• Företag värderar intäkterna till det verkliga värdet eller det pris som medvetna köpare och säljare skulle komma överens om under rådande marknadsförhållanden.

Specifika typer av transaktioner

• Försäljning av varor: Redovisning sker när risker och fördelar som är förknippade med ägandet överförs, den ekonomiska nyttan är sannolik samt intäkter och kostnader kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

• Leverans av tjänster: Redovisning sker när den ekonomiska nyttan är sannolik och intäkter och kostnader kan mätas på ett tillförlitligt sätt. För löpande tjänster beror redovisningen på färdigställandestadiet.

• Bygg- och anläggningsavtal: När utfallet kan mätas på ett tillförlitligt sätt avgör färdigställandegraden när intäkter och kostnader redovisas.

Kommande ändringar (gäller från och med 2026)

De kommande ändringarna av FRS 102 antar en femstegsmodell för intäktsredovisning, liknande den som finns i International Financial Reporting Standard (IFRS) 15. De fem stegen lyder som följer:

• Identifiera avtalet med kunden.

• Identifiera prestationsåtagandena i avtalet.

• Fastställ transaktionspriset.

• Fördela transaktionspriset på prestationsåtagandena.

• Redovisa intäkter när (eller allt eftersom) företaget uppfyller ett prestationsåtagande.

FRS 102 jämfört med IFRS 15

FRS 102 och IFRS 15 är viktiga redovisningsstandarder som styr intäktsredovisningen. De är tillämpliga på olika typer av enheter och innehåller viktiga skillnader i fråga om tillvägagångssätt och krav.

FRS 102 gäller för företag med enklare ekonomiska affärer. Mindre företag i Storbritannien och Irland använder den. IFRS 15 gäller för företag över hela världen och behandlar mer komplexa scenarier för försäljning och intäkter. Företag med mer komplicerade affärer – till exempel stora, börsnoterade bolag och de som bedriver gränsöverskridandegränserna verksamhet – använder IFRS 15.

Här är en närmare titt på hur dessa standarder skiljer sig åt.

Principer för intäktsredovisning

Intäktsredovisning enligt FRS 102 är inriktad på överföring av betydande risker och fördelar i samband med ägande, slutförandet av leveransen av varorna eller utförandet av tjänsterna, mätbarheten av den ekonomiska nyttan och sannolikheten för att man ska erhålla denna nytta. Den bygger mer på allmänna principer och ger visst utrymme för tolkningar som grundar sig på verksamhetens karaktär och branschspecifik praxis.

IFRS 15 introducerar den femstegsmodell för intäktsredovisning som beskrivs ovan. Denna standard ger ett mer strukturerat tillvägagångssätt och innehåller specifik vägledning om frågor som rörliga ersättningar, finansieringskomponenter, icke-monetära utbyten och avtalsändringar. FRS 102 kommer att likna IFRS 15 i högre utsträckning när de kommande ändringarna trätt i kraft.

Implementering

FRS 102 är i allmänhet mindre preskriptiv än och inte lika detaljerad som IFRS 15. Detta återspeglar användarna av denna standard: mindre företag som inte verkar i lika många komplexa, multinationella miljöer som de som använder IFRS 15. FRS 102 är enklare att införa och kräver mindre löpande inlämnande av upplysningar, vilket underlättar för mindre enheter med begränsade resurser.

IFRS 15 är mycket mer detaljerad. Den innehåller omfattande upplysningskrav som ger intressenterna omfattande information om art, belopp, tidsramar och osäkerhetsmoment när det gäller intäkter och kassaflöden från avtal med kunder. IFRS 15 kräver en betydande arbetsinsatser, i synnerhet för företag med komplicerade försäljningsavtal eller flera prestationsåtaganden.

FRS 102 jämfört med ASC 606

FRS 102 och Accounting Standards Codification (ASC) 606 är två olika standarder för intäktsredovisning som är avsedda för olika målgrupper och regelverk. Valet av standard beror på var företaget är baserat, dess storlek och affärstransaktionernas art.

FRS 102 ingår i UK GAAP och är avsedd för mindre företag, främst de som bedriver verksamhet inom Storbritannien. Många små och medelstora brittiska företag (SMF) föredrar denna standard. ASC 606 är den standard som används i USA av företag som rapporterar enligt US GAAP. Denna standard gäller för företag av alla storlekar och är avsedd för det omfattande amerikanska näringslivets skiftande behov.

Här är en närmare titt på hur dessa standarder skiljer sig åt.

Principer för intäktsredovisning

FRS 102 baseras på en mer traditionell metod för intäktsredovisning. Företag redovisar intäkter när de största riskerna och fördelarna med ägandet har överförts till köparen och intäkterna kan mätas på ett tillförlitligt sätt. Detta händer ofta när de levererar varor eller slutför en tjänst. Standarden är bred och ger företag viss flexibilitet i hur de bäst tillämpar dessa principer utifrån sina specifika omständigheter.

ASC 606 använder den ovan beskrivna femstegsmodellen för intäktsredovisning. Denna modell ger en likformig som möjliggör jämförelser mellan branscher och marknader genom att företagens hantering av och rapportering av intäkter standardiseras.

Implementering

FRS 102 är enklare och mindre krävande. Det passar brittiska små och medelstora företag som kanske inte har resurser att hantera den administrativa bördan av mer detaljerade ramverk.

ASC 606 kräver detaljerad dokumentation och noggrant övervägande av hur avtal är strukturerade och hur intäkter redovisas enligt avtalens livslängd. Även om ASC 606 är mer komplicerad ger den större insyn och likformigheten i tillämpningen av den gör det möjligt för intressenter (inklusive investerare och tillsynsmyndigheter) att jämföra olika företag, vilket kan vara särskilt värdefullt för större bolag eller de som söker finansiering på konkurrensutsatta marknader som USA.

Vad det innebär för globala företag att hantera flera standarder

Globala företag arbetar ofta enligt flera standarder för intäktsredovisning, vilket innebär både utmaningar och möjligheter. Ett pågående arbete med tillnärmning, t.ex. de kommande ändringarna av FRS 102, syftar till att minska skillnaderna mellan standarder. Detta kan förenkla redovisningsprocesser, minska efterlevnadskostnader, underlätta jämförelser och öka insynen för globala företag.

Här är en sammanfattning av hur det ser ut att arbeta med flera standarder:

• Administrativ börda: Redovisningsstandarder kan variera i fråga om terminologi, specifik vägledning och redovisningskrav. Företag måste investera tid och resurser för att sätta sig in i nyanserna för varje enskild standard och det kan krävas separata redovisningssystem för att hantera och rapportera finansiell information enligt olika standarder.

• Noggrannhet: Användningen av flera standarder ökar risken för feltolkningar och felaktiga tillämpningar i den finansiella rapporteringen. Företag kan behöva avsätta betydande resurser för efterlevnad och rapportering enligt flera standarder.

• Jämförbarhet: Investerare och analytiker kan ha svårt att jämföra de ekonomiska resultaten för företag som rapporterar enligt olika redovisningsstandarder. Detta kan försvåra investeringsbeslut. Företag kan behöva tillhandahålla ytterligare upplysningar eller avstämningar för att hjälpa användare att förstå effekten av olika redovisningsmetoder.

• Behov av revision: Revisorer kan behöva utföra ytterligare åtgärder för att säkerställa att flera standarder följs. Detta kan leda till ökade kostnader genom högre revisionsarvoden och potentiella förseningar i den finansiella rapporteringen.

• Utbildning av anställda: Företag behöver personal med specialkunskaper och expertis för utbildning av de anställda på flera standarder.

Hur olika branscher tolkar FRS 102

Tolkningen och tillämpningen av FRS 102 kan variera mellan olika branscher, eftersom de har olika intäktsgenererande verksamheter. Så här kan några branscher tillämpa FRS 102 i sin finansiella rapportering.

Tillverkning

Inom tillverkningsindustrin sker intäktsredovisning enligt FRS 102 vanligtvis vid tidpunkten för leverans. I den här branschen hanterar man ofta fysiska produkter, så de viktigaste övervägandena rör tidpunkten för denna överföring och eventuella returer eller garantier som kan påverka intäktsredovisningen.

Detaljhandel

Återförsäljare redovisar intäkter i kassan när en kund köper varor, men måste också ta hänsyn till bland annat produktreturer och rabatter. Återförsäljare måste på ett tillförlitligt sätt kunna uppskatta dessa faktorer för att redovisa intäkter till rätt belopp.

Byggverksamhet

Byggbranschen hanterar ofta långa entreprenadavtal, vilket skapar unika utmaningar i intäktsredovisningen. Enligt FRS 102 är redovisningen av intäkter från sådana kontrakt beroende av färdigställandegraden, förutsatt att utfallet kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Detta innebär löpande bedömning av kostnader, förlopp samt förväntade avtalsintäkter och -vinster.

Teknik

För teknikföretag, särskilt de som erbjuder programvaru- eller SaaS-produkter (software-as-a-service (SaaS), kan intäktsredovisningen kompliceras av saker som licensiering, abonnemang och uppdateringar. Företag kan redovisa intäkter direkt eller under avtalsperioden, baserat på hur tekniken tillhandahålls till kunden och när företaget uppfyller sina prestationsåtaganden.

Tjänster

Tjänstebranscher som konsulttjänster och reklam redovisar intäkter när tjänsten tillhandahålls. Enligt FRS 102 innebär detta ofta att man redovisar intäkter efter hand eller när ett projekts milstolpar uppnås. Det viktiga är om tjänsten har tillhandahållits och om kunden har fått fördelarna.

Fastigheter

När det gäller fastigheter beror intäktsredovisningen enligt FRS 102 på transaktionens karaktär. Till exempel, under försäljningen av en fastighet, sker intäktsredovisning vanligtvis vid affären slutförs och äganderätten övergår till köparen. Men om försäljningen ingår i ett mer omfattande utvecklingsprojekt kan redovisning ske över tid i takt med att bygget fortskrider.

Telekommunikationer

Telekomföretag kombinerar ofta produkter och tjänster (t.ex. försäljning av en mobiltelefon med ett abonnemang). Enligt FRS 102 måste dessa företag allokera transaktionspriset till paketets separata komponenter och redovisa intäkter när respektive komponent tillhandahålls.

Hälso- och sjukvård

Vårdgivare kan redovisa intäkter vid olika tidpunkter beroende på tjänsten. Ett sjukhus eller en klinik kan till exempel redovisa intäkter vid den tidpunkt då tjänsten levereras. Men om det finns osäkerheter om det belopp som kommer att erhållas (t.ex. från försäkringsanspråk) kan dessa försena redovisningen tills de är lösta.

Gästfrihet

På hotell och restauranger sker redovisning vanligtvis vid tidpunkten för tjänsten (t.ex. hotellvistelse, måltid). Det innebär att för bokningar som betalats i förskott redovisar företag intäkter när tjänsten faktiskt tillhandahålls och inte när betalningen tas emot.