Öppna banktjänster är en metod för att låta tredjepartsleverantörer av finansiella tjänster få tillgång till kunddata från banker och andra finansinstitut. Kunderna har kontroll över vem som kan få åtkomst till deras information och måste samtycka till att dela deras data med tredje part. Dessa delade data, som nås via API:er (Application Programming Interfaces), möjliggör ökad innovation och konkurrens inom finansbranschen och har möjliggjort framväxten av fintech och nya erbjudanden på marknaden för finansiella tjänster. Det totala transaktionsvärdet av globala öppna banktjänstbetalningar beräknas öka från 57 miljarder USD 2023 till över 330 miljarder USD 2027.

Öppna banktjänster, när det görs på ett säkert och lagligt sätt, bygger på en säkerhetsgrund som skyddar de känsliga, finansiella uppgifter som delas mellan enheter. Nedan förklarar vi hur öppna banktjänster fungerar och vilka åtgärder som håller kunddata säkra, inklusive API-säkerhet och strategier för identifiering och skydd.

Vad innehåller den här artikeln?

• Vad används öppna banktjänster till?
  
• Hur fungerar open banking?
  
• Vilka är säkerhetsutmaningarna med öppna banktjänster (open banking)?
  
• Hur fungerar API:er med öppna banktjänster?
  
• API-säkerhet inom öppna banktjänster
  
• Använd en riskbaserad säkerhetsstrategi
  
• Implementera nolltillitpolicyer
  
• Identifiering av och skydd mot sårbarheter
  

Vad används öppna banktjänster (open banking) till?

Öppna banktjänster har underlättat datadelning som förbättrar finansiella tjänster för kunder och företag. Här är några finansiella verktyg och funktioner som öppna banktjänster har möjliggjort:

• Budgetera och spara appar: Öppna banktjänster har gjort det möjligt att skapa tredjepartsappar som samlar information från en användares bankkonton och erbjuder budget- och sparrekommendationer baserat på denna omfattande vy.

• Bättre kredit- och lånebeslut: Långivare kan snabbt få tillgång till och analysera mer finansiell data via öppna banktjänster, vilket kan leda till bättre kreditbeslut och snabbare lånegodkännanden.

• Skräddarsydda banktjänster: Finansinstitut kan använda de uppgifter som nås via öppna banktjänster för att erbjuda personliga produkter och tjänster som uppfyller enskilda kunders behov, till exempel anpassade räntor.

• Direkta kontobetalningar: Open Banking API:er kan användas för att initiera betalningar direkt från ett bankkonto och kringgå traditionella betalningssystem som kreditkort, vilket kan minska transaktionsavgifterna.

• Förbättrad identifiering av bedrägerier: Tillgång till realtidsdata gör det möjligt för finansinstitut och tjänsteleverantörer att förbättra sin förmåga att identifiera bedrägerier, vilket minskar risken för obehöriga transaktioner.

• Hantering av kassaflödet: Företag kan använda öppna banktjänstlösningar för att integrera data från olika konton på en plattform och få en bättre förståelse för sitt kassaflöde.

• Marknadsinsikter: Företag kan analysera bankdata som görs tillgängliga genom öppna banktjänster för att få insikter om kundbeteende, marknadstrender och ekonomiska förhållanden.

Hur fungerar open banking?

Öppna banktjänster använder API:er för att dela finansiella data mellan banker och auktoriserade tredjepartsleverantörer. Datadelningen är beroende av kundens samtycke och regleras av en mängd olika ramverk. Så här fungerar öppna banktjänster:

• API-utveckling: Banker utvecklar eller inför standardiserade API:er som ger tredjepartsleverantörer tillgång till finansiella data. Dessa API:er fungerar som säkra nätslussar för databegäranden och svar.

• Kundens samtycke: En kund ger uttryckligt samtycke till en tredjepartsleverantör för att få tillgång till kundens finansiella uppgifter. Samtycke hanteras vanligtvis via ett säkert gränssnitt och måste enligt lag vara underbyggt och uttryckligt.

• Dataåtkomst: När samtycke har getts använder tredjepartsleverantören API:erna för att begära åtkomst till kundens finansiella data från banken. API:erna hanterar dessa förfrågningar på ett säkert och standardiserat sätt.

• Autentisering och auktorisering: Banken verifierar kundens identitet och kontrollerar att tredjepartsleverantören har behörighet att få tillgång till uppgifterna. Processen innebär ofta autentiseringssteg, som att logga in via bankens portal eller andra säkerhetskontroller.

• Datadelning: Efter lyckad autentisering och auktorisering delar banken de begärda uppgifterna med tredjepartsleverantören via API:n. Uppgifterna kan omfatta kontosaldon, transaktionshistorik, betalningsinitieringsfunktioner med mera.

• Dataanvändning: Tredjepartsleverantören använder dessa data för att erbjuda tjänster till kunden. Det kan handla om ekonomisk förvaltning, personlig finansiell rådgivning, enklare låneprocesser eller betaltjänster.

• Löpande samtycke och säkerhet: Kunder kan när som helst hantera eller återkalla sitt samtycke. Banker och tredjepartsleverantörer måste följa strikta säkerhetsåtgärder för att skydda uppgifterna och säkerställa integriteten.

• Rättslig ram: Öppna banktjänster regleras av statliga myndigheter och nationell lagstiftning, som dikterar säkerhetsstandarder, förfaranden för kundsamtycke och typer av data som kan delas i öppna banktjänster. Tillsynsmyndigheter övervakar kontinuerligt banker och tredjepartsleverantörer för att säkerställa att de följer reglerna för öppna banktjänster.

Vilka är säkerhetsutmaningarna med öppna banktjänster?

Öppna banktjänster ökar exponeringen för känsliga finansiella uppgifter och kräver avancerade säkerhetsåtgärder för att skydda dessa data från obehörig åtkomst. De säkerhetsutmaningar som öppna banktjänster innebär måste hanteras med en blandning av avancerad teknik, väldesignade säkerhetsprocesser och kontinuerlig vaksamhet. Här är de största säkerhetsutmaningarna inom öppna banktjänster:

Dataintegritet och samtycke

Personliga ekonomiska uppgifter är endast tillgängliga när kunderna tydligt har godkänt det, och kunder måste när som helst kunna återkalla den åtkomsten.

Lösningar

• Implementera toppmoderna system för att hantera samtycke.
  
• Ge kunderna enkla alternativ för att kontrollera sina data.
  
• Upprätthålla efterlevnad av strikta integritetslagar som den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR).
  

API-åtkomst

API:er öppnar dörrar till data och måste vara väl skyddade mot obehörig åtkomst och attacker.

Lösningar

• Använd moderna auktoriseringsmetoder som OAuth 2.0.
  
• Se till att API:erna förstärks med hjälp av verktyg som ömsesidig Transport Layer Security (TLS) för autentisering.
  
• Övervaka användningen för att förhindra och upptäcka ovanliga aktiviteter.
  

Tredjepartsrisker

Tjänster från tredje part har olika säkerhetsnivåer.

Lösningar

• Utvärdera noggrant alla externa leverantörers säkerhetsåtgärder.
  
• Övervaka tredjepartsleverantörer kontinuerligt.
  
• Vidhåll efterlevnad av höga säkerhetsstandarder.
  

Datakryptering och integritet

Data måste krypteras för att skydda dem från att manipuleras eller läsas om de fångas upp.

Lösningar

• Använd starka krypteringstekniker för vilande data och under överföring.
  
• Kontrollera dataintegriteten regelbundet med hjälp av tekniker som digitala signaturer.
  

Bedrägeriidentifiering

Ökad tillgång till data kan potentiellt leda till nya typer av bedrägerier.

Lösningar

• Använd avancerad maskininlärning för att upptäcka bedrägerier när de inträffar.
  
• Sätt upp ett system för att övervaka och snabbt reagera på misstänkta handlingar.
  

Efterlevnad av regelverk

Regler kan variera beroende på region och ändras över tid, vilket påverkar hur data måste hanteras.

Lösningar

• Skapa en efterlevnadsstrategi som snabbt kan anpassas till nya lagar.
  
• Se till att ditt team håller sig informerat om de senaste kraven.
  

Hantera identiteter och åtkomst

Enskilda användare måste verifieras och deras åtkomst till data måste hanteras noggrant.

Lösningar

• Implementera system för stark identitetsverifiering och multifaktorautentisering (MFA).
  
• Ställ in exakta åtkomstkontroller.
  

Motståndskraft och incidenthantering

Tjänsterna måste fungera smidigt även när problem uppstår. Säkerhetsöverträdelser måste åtgärdas snabbt för att minimera skadorna.

Lösningar

• Regelbundet förbereda och uppdatera incidenthanteringsplaner.
  
• Se till att reservsystem finns på plats.
  
• Kör regelbundna säkerhetsövningar.
  

Hur fungerar API:er tillsammans med öppna banktjänster?

API:er är ryggraden i öppna banktjänster och tillhandahåller ett säkert och standardiserat sätt för appar och tjänster att integreras med banker och få tillgång till finansiella data. Så här fungerar de:

• Fungera som en säker budbärare: API:er skickar förfrågningar om information (t.ex. kontosaldo, transaktionshistorik) från appen du använder (t.ex. en budgetapp) till din bank och överför bankens svar tillbaka till appen. På så sätt kan du använda en mängd olika finansiella tjänster via tredjepartsappar samtidigt som dina bankuppgifter är säkra.

• Hantera behörigheter: Första gången du använder en ny finansiell tjänst eller app frågar API:n om appen kan få åtkomst till din information. Om du säger ja kommer den att se till att appen bara får den data den behöver. Det ger dig kontroll över vem som ser din ekonomiska information och säkerställer att appar inte får åtkomst till mer data än nödvändigt.

• Tillhandahåll data i realtid: API:er låter appar hämta aktuella data direkt från din bank, oavsett om det är dina senaste transaktioner eller handlar om att verifiera kontoinnehavare. Detta underlättar ett brett utbud av finansiella tekniska tjänster, inklusive budgeteringsappar och automatiserade lånegodkännanden.

• Standardisera kommunikationen: Open Banking API:er följer specifika standarder, vilket innebär att de talar ett "gemensamt språk" trots att de används av olika banker och appar, vilket säkerställer att appar och tjänster kan fungera smidigt med olika banker och finansinstitut.

• Upprätthåll säkerhet och integritet: API:er tillämpar säkerhetsåtgärder som kryptering under dataöverföringar och säkerställer att endast auktoriserade förfrågningar behandlas. De fungerar som grindvakter, förhindrar obehörig åtkomst, upprätthåller din integritet och skyddar dina finansiella data från cyberhot.

API-säkerhet inom öppna banktjänster

För att förbättra API-säkerheten inom öppna banktjänster krävs ett system i flera lager för att säkerställa att alla interaktioner mellan banker, tredjepartsleverantörer och kunder är säkra och att dataintegriteten upprätthålls. Här är de säkerhetsaspekter som måste åtgärdas med API:er:

Autentisering och auktorisering

Autentiserings- och auktoriseringsprotokoll säkerställer att API:er endast är tillgängliga för legitima användare och tjänster.

• OAuth 2.0: OAuth 2.0 är en auktoriseringsmetod som använder markörer istället för autentiseringsuppgifter. Varje markör ger åtkomst till en specifik uppsättning resurser under en begränsad period, vilket minskar risken för markörstöld.

• OAuth: OAuth innehåller metoder för att hämta markörer för olika scenarier, till exempel auktoriseringskoder för appar och klientautentiseringsuppgifter för server-till-server-interaktioner.

Kryptering

Kryptering används för att skydda data när de flyttas mellan system (under överföring) och när de lagras (i vila). Genom att använda starka, uppdaterade kryptografiska protokoll förhindrar du att angripare fångar upp dem.

• TLS: TLS skyddar data under överföring och krypterar uppgifter som utbyts mellan klienter och servrar.

• AES: Avancerade krypteringsstandarder (AES) tillämpas på databasposter och andra datalager för att skydda vilande data.

API-nätslussar

API-nätslussar hanterar och ser till att trafiken riktas mot API:erna. En API-nätsluss fungerar som en omvänd proxy för att acceptera alla API-anrop, aggregera de tjänster som krävs för att uppfylla dem och returnera lämpligt resultat. Den hanterar hastighetsbegränsning, IP-vitlista och åtkomstkontroll. Nätslussar kan ge insikter om trafikmönster och varna administratörer om potentiella säkerhetshot.

Säkra metoder för API-utveckling

API:er är avsiktligt säkra. Utvecklare bör följa Open Web Application Security Project (OWASP) API Security Top Ten, ett medvetenhetsdokument för API säkerhet.

• Validering av inmatade data: Indatavalidering förhindrar SQL-inmatning och XSS-attacker (cross-site scripting).

• API-transaktionsloggning: Detaljerad loggning av API-transaktioner säkerställer att du är förberedd i händelse av en revision.

• Regelbundna kodgranskningar: Regelbundna kodgranskningar identifierar sårbarheter innan de leder till säkerhetsöverträdelser.

Hastighetsbegränsning och strypning

Hastighetsbegränsning och strypning förhindra missbruk av API:er. Processen innebär att begränsa hur många förfrågningar en användare eller tjänst kan göra under en viss period. Om antalet överskrider gränsen fördröjs eller blockeras ytterligare begäranden. Begränsning hjälper till att hantera belastningen och säkerställer att tjänsterna förblir tillgängliga även i scenarier med hög trafik eller attacker.

Regelbundna säkerhetsgranskningar och penetrationstester

Regelbundna säkerhetsgranskningar och penetrationstester utvärderar kontinuerligt säkerhetsstatusen för API-infrastrukturer. Dessa metoder bör ingå i ett regelbundet säkerhetsprotokoll och uppfylla branschstandarder och efterlevnadskrav. Rutinmässiga revisioner och penetrationstester kan hitta sårbarheter innan de utnyttjas.

System för identifiering och svar på avvikelser

Dessa system identifierar och reagerar på ovanlig aktivitet som kan tyda på ett säkerhetsintrång med hjälp av maskininlärning och annan avancerad analys för att övervaka API-trafikmönster och automatiskt flagga aktiviteter som avviker från normen. De är ofta integrerade med incidenthanteringsmekanismer för att snabbt isolera och minimera potentiella hot.

Användning av en riskbaserad säkerhetsstrategi

Att använda en riskbaserad säkerhetsstrategi innebär att prioritera säkerhetsinsatser och resurser baserat på sannolikheten för och den potentiella effekten av olika hot. En riskbaserad säkerhetsstrategi gör det möjligt för en organisation att förbli flexibel och lyhörd för nya hot, och säkerställer att säkerhetsresurser används effektivt och fokuserar på de områden där behoven är som störst. Detta är särskilt viktigt i miljöer med begränsade säkerhetsbudgetar eller snabbt föränderliga tekniklandskap.

Så här fungerar vanligtvis en riskbaserad säkerhetsstrategi:

• Bedöm risker: Identifiera och utvärdera risker baserat på deras potentiella inverkan och sannolikheten för att de inträffar. Kartlägg organisationens tillgångar och bestäm de hot som varje tillgång står inför, utvärdera sårbarheter och utvärdera de potentiella effekterna av dessa hot. Använd tekniker som hotmodellering och sårbarhetsskanningar.

• Prioritera risker: Fastställ vilka risker som behöver omedelbar uppmärksamhet, vilka som kan övervakas och vilka som är acceptabla. Rangordna risker baserat på deras allvarlighetsgrad och sannolikhet, och prioritera risker med hög påverkan och hög sannolikhet för omedelbar begränsning.

• Implementera kontroller: Tillämpa de lämpligaste och mest kostnadseffektiva kontrollerna för att hantera och minimera de högst prioriterade riskerna. Implementera olika typer av kontroller (t.ex. förebyggande, detektiv, korrigerande) beroende på risken. Kontrollerna kan omfatta tekniska lösningar (till exempel brandväggar och kryptering), principer och rutiner samt utbildnings- och medvetenhetsprogram.

• Övervaka säkerhetssystem: Övervaka kontinuerligt riskhanteringsåtgärderna för att säkerställa att de är effektiva. Den här processen kan omfatta regelbundna säkerhetsgranskningar, användning av intrångsdetekteringssystem och övervakning av åtkomstloggar och andra säkerhetshändelser.

• Lär dig och förbättra: Justera åtgärder som svar på nya hot, förändringar i organisationen eller lärdomar från löpande övervakning. Använd återkoppling från övervaknings- och granskningsfasen för att förbättra säkerhetsrutinerna och uppdatera riskbedömningar och kontroller när incidenter inträffar och sårbarheter identifieras.

Inför nolltillitspolicyer

Traditionella säkerhetsmodeller förutsätter att allt i en organisations nätverk kan vara betrott, men nolltillitsprinciper tar aldrig förtroende för givet. Nolltillit kräver rigorös identitetsverifiering för alla som försöker komma åt nätverksresurser, oavsett om de befinner sig inom eller utanför nätverkets gränser. Så här införs principer för nolltillit vanligtvis:

• Verifiera uttryckligen: Varje åtkomstbegäran måste verifieras innan åtkomst beviljas, oavsett var begäran kommer ifrån eller vilken resurs den har åtkomst till. Använd multifaktorsautentisering, biometri och beteendeanalys för att verifiera användarnas identitet och använd sammanhangsbaserad autentisering som tar hänsyn till variabler som enhetens hälsotillstånd, plats och åtkomsttid.

• Använd åtkomst med lägsta behörighet: Minimera varje användares exponering för känsliga delar av nätverket genom att ge användare och enheter den lägsta åtkomstnivå som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter. Hantera detta med hjälp av strikta principer och roller för åtkomstkontroll, som granskas och uppdateras regelbundet.

• Segmentering: Dela upp nätverket i segment för att minska lateral förflyttning i nätverket av angripare. Detta skapar mikroperimeter runt känsliga data och system och gör det svårare för en angripare att röra sig genom nätverket om de får åtkomst.

• Försvar i flera lager: Implementera flera skyddande lager som en angripare måste kringgå för att få åtkomst till resurser. Använd en kombination av brandväggar, intrångsdetektering och intrångsskyddssystem (IDS/IPS) och datakryptering under överföring och i vila.

• Övervaka och upprätthåll säkerheten: Övervaka kontinuerligt all nätverkstrafik och användaraktiviteter för att identifiera och reagera på hot i realtid. Använd SIEM-system (säkerhetsinformation och händelsehantering) för att analysera och korrelera loggar för onormalt beteende. Maskininlärning kan hjälpa till att känna igen mönster som avviker från normen.

• Säkerhet som en integrerad process: Se till att säkerhet är en nyckelfaktor i varje IT-projekt och affärsverksamhet från början. Delta i regelbunden säkerhetsutbildning för alla anställda och integrera säkerhet i programvaruutvecklingens livscykel (DevSecOps).

Identifiering och skydd mot sårbarheter

Identifiering av och skydd mot sårbarheter innebär att systematiskt upptäcka, kategorisera och åtgärda säkerhetshål eller svagheter i program- och maskinvara som angripare kan utnyttja. Så här går det vanligtvis till:

• Identifiering av sårbarheter: Utför regelbundna sårbarhetsskanningar med hjälp av automatiserade verktyg som jämför systemkonfigurationer och installerad programvara med kända sårbarhetsdatabaser. Penetrationstestning, där etiska hackare försöker utnyttja sårbarheter, ger också insikter om svagheter i systemet.

• Sårbarhetsbedömning: När sårbarheter har identifierats ska du bedöma dem baserat på faktorer som hur lätt de kan utnyttjas, den potentiella effekten av ett utnyttjande och omfattningen av systemexponeringen. Det underlättar prioriteringen av avhjälpande insatser i enlighet med arten och allvarlighetsgraden av den risk som föreligger.

• Hantering av säkerhetsuppdateringar: Programvaruleverantörer tillhandahåller korrigeringar eller uppdateringar för att åtgärda sårbarheter. Inför en systematisk process för snabb tillämpning av säkerhetskorrigeringar, uppdateringar och snabbkorrigeringar för att säkerställa att sårbarheter åtgärdas så snart korrigeringar är tillgängliga.

• Hantering av konfigurationer: Använd verktyg för konfigurationshantering för att säkerställa att systemen konfigureras på ett säkert sätt och underhålls i ett konsekvent tillstånd. Granska och härda konfigurationer regelbundet för att minimera attackytor och förhindra sårbarheter på grund av felkonfigurationer eller standardinställningar.

• Skydd mot nolldagshot: Använd avancerad teknik för att identifiera hot, t.ex. beteendebaserade identifieringssystem, som inte enbart förlitar sig på kända sårbarhetssignaturer. Dessa kan identifiera och minimera ovanlig aktivitet som kan tyda på att en exploatering pågår och skydda mot sårbarheter som ännu inte är kända eller för vilka det inte finns någon korrigering.

• Utbildning och medvetenhet: Genomför löpande cybersäkerhetsutbildning för alla anställda, med fokus på att känna igen nätfiskeförsök, hantera lösenord på ett säkert sätt och förstå vikten av regelbundna programuppdateringar. Det hjälper till att minimera mänskliga fel, vilket kan introducera eller förvärra sårbarheter.

• Regelbundna revisioner och efterlevnadskontroller: Utför regelbundna säkerhetsgranskningar och efterlevnadskontroller för att utvärdera hur väl säkerhetspolicyer följs och för att identifiera eventuella luckor i organisationens säkerhetsstatus. På så sätt säkerställer du att säkerhetsrutinerna uppfyller etablerade standarder och föreskrifter.

• Planering av incidenthantering: Utveckla och testa rutinmässigt en incidenthanteringsplan som beskriver vilka åtgärder som ska vidtas när ett säkerhetsintrång inträffar. Planen bör innehålla förfaranden för begränsning, undanröjande, återhämtning och analys efter incidenten.